Gjorde mig besväret att svara på ett debattinlägg av Civilförsvarsförbundet då innehållet innehöll sakfel samt var mer än lovligt färgat av en inställsam politisk korrekthet. Förbundet skulle nog vinna på ett sakligare tonläge. Debattsvaret publicerades idag den 20/10.
Svar till Sven Lindgren, BT 13/10.
Invandringen ingen samhällsekonomisk vinst
Civilförsvarsförbundets förbundsordförande, Sven Lindgren, väljer i en debattartikel med rubriken ”Varje människa är en resurs” att se på den rådande flyktinginvandringen som en positiv möjlighet för Sverige, ja rentav en samhällsekonomisk vinstlott. Jag väljer av utrymmesskäl att inte problematisera Lindgrens inledande rader kring internationell rätt, våra egna lagar, människovärdet och vår moral, även om det känns frestande. Lindgren för dock i övrigt fram ett antal uppseendeväckande och högst dubiösa påståenden som jag gärna vill bemöta.”I Libanon finns inga flyktingläger” (!). ”Barnen går i skolan och de vuxna integreras”, och varje människa ses som en resurs, sägs det. Man häpnar över att Lindgren målar upp ett sådant solskensscenario i ett land med enorma sociala och politiska utmaningar. Human Rights Watch (HRW) påvisar tvärtemot i sin World Report 2015: Lebanon: ”Syrian refugees in Lebanon topped 1,143,000 in November and suffered from increasing abuses including locally-imposed curfews, evictions, and violence by non-state actors with little reaction from Lebanese authorities.”
Enligt FN-organet UNRWA finns inte mindre än 12 officiellt erkända flyktingläger i Libanon, dessa befolkas dock främst av palestinier. Men även förekomsten av syriska flyktingläger i Libanon är väl dokumenterad, senast för övrigt av UNICEF-ambassadören Tara Moss. I september besökte även David Cameron några av dessa läger.
Lindgren dristar sig även att kritisera Finland för att ”ha glömt” mottagandet av de finska krigsbarnen. Utan att förringa de svenska fosterfamiljernas insatser sammanfattade Arne Lapidus nyligen historikernas syn på saken: ”Många historiker anser att evakueringen inte var nödvändig av säkerhetsskäl utan att barnen utnyttjades i det storpolitiska spelet. Den ska ha varit ett sätt att slå vakt om förbindelserna mellan Sverige och Finland – ett svenskt försök att gottgöra att man inte grep in med vapen på det finska broderfolkets sida mot den övermäktige sovjetiske fienden.” (Expressen 21/9 2015).
Det finns även skäl att ifrågasätta påståendet om att en tredjedel av syrierna är högutbildade och att det innebär en ”ren vinst för Sverige”. För att nå upp till dessa höga siffror måste man även inkludera diverse yrkesutbildningar etcetera. Dessa utbildningar är ofta inte längre än två år, i vissa fall endast några månader. Enligt SCB hade endast 10 procent av syrierna en eftergymnasial utbildning på tre år eller längre. 22 procent kortare än tre år, 17 procent har en gymnasial utbildning samt 39 procent endast en förgymnasial utbildning.
Avslutningsvis kan noteras att de syriska flyktingarna inte utgör någon majoritet av de asylsökande. Den relativt höga utbildningsnivån bland vissa invandrar- och flyktinggrupper förmår inte väga upp nackdelen av att en stor andel endast har en förgymnasial utbildning, eller kanske helt saknar utbildning.
Ren vinst för Sverige? Tyvärr tyder det mesta på att den nuvarande nettoinvandringen till Sverige, i likhet med föregående decenniers, inte innebär någon samhällsekonomisk vinst. En mer sannolik utveckling är snarast att pressen på den svenska välfärdsstaten nu antagit sådana proportioner att begreppet välfärdsstat riskerar att bli meningslöst.
Krister Maconi 
Lämna en kommentar