Archive for the ‘Uncategorized’ category

Civilförsvarsförbundet kan bättre

oktober 20, 2015

Gjorde mig besväret att svara på ett debattinlägg av Civilförsvarsförbundet då innehållet innehöll sakfel samt var mer än lovligt färgat av en inställsam politisk korrekthet. Förbundet skulle nog vinna på ett sakligare tonläge. Debattsvaret publicerades idag den 20/10.

Svar till Sven Lindgren, BT 13/10.

Invandringen ingen samhällsekonomisk vinst

Civilförsvarsförbundets förbundsordförande, Sven Lindgren, väljer i en debattartikel med rubriken ”Varje människa är en resurs” att se på den rådande flyktinginvandringen som en positiv möjlighet för Sverige, ja rentav en samhällsekonomisk vinstlott. Jag väljer av utrymmesskäl att inte problematisera Lindgrens inledande rader kring internationell rätt, våra egna lagar, människovärdet och vår moral, även om det känns frestande. Lindgren för dock i övrigt fram ett antal uppseendeväckande och högst dubiösa påståenden som jag gärna vill bemöta.”I Libanon finns inga flyktingläger” (!). ”Barnen går i skolan och de vuxna integreras”, och varje människa ses som en resurs, sägs det. Man häpnar över att Lindgren målar upp ett sådant solskensscenario i ett land med enorma sociala och politiska utmaningar. Human Rights Watch (HRW) påvisar tvärtemot i sin World Report 2015: Lebanon: ”Syrian refugees in Lebanon topped 1,143,000 in November and suffered from increasing abuses including locally-imposed curfews, evictions, and violence by non-state actors with little reaction from Lebanese authorities.”

Enligt FN-organet UNRWA finns inte mindre än 12 officiellt erkända flyktingläger i Libanon, dessa befolkas dock främst av palestinier. Men även förekomsten av syriska flyktingläger i Libanon är väl dokumenterad, senast för övrigt av UNICEF-ambassadören Tara Moss. I september besökte även David Cameron några av dessa läger.

Lindgren dristar sig även att kritisera Finland för att ”ha glömt” mottagandet av de finska krigsbarnen. Utan att förringa de svenska fosterfamiljernas insatser sammanfattade Arne Lapidus nyligen historikernas syn på saken: ”Många historiker anser att evakueringen inte var nödvändig av säkerhetsskäl utan att barnen utnyttjades i det storpolitiska spelet. Den ska ha varit ett sätt att slå vakt om förbindelserna mellan Sverige och Finland – ett svenskt försök att gottgöra att man inte grep in med vapen på det finska broderfolkets sida mot den övermäktige sovjetiske fienden.” (Expressen 21/9 2015).

Det finns även skäl att ifrågasätta påståendet om att en tredjedel av syrierna är högutbildade och att det innebär en ”ren vinst för Sverige”. För att nå upp till dessa höga siffror måste man även inkludera diverse yrkesutbildningar etcetera. Dessa utbildningar är ofta inte längre än två år, i vissa fall endast några månader. Enligt SCB hade endast 10 procent av syrierna en eftergymnasial utbildning på tre år eller längre. 22 procent kortare än tre år, 17 procent har en gymnasial utbildning samt 39 procent endast en förgymnasial utbildning.

Avslutningsvis kan noteras att de syriska flyktingarna inte utgör någon majoritet av de asylsökande. Den relativt höga utbildningsnivån bland vissa invandrar- och flyktinggrupper förmår inte väga upp nackdelen av att en stor andel endast har en förgymnasial utbildning, eller kanske helt saknar utbildning.

Ren vinst för Sverige? Tyvärr tyder det mesta på att den nuvarande nettoinvandringen till Sverige, i likhet med föregående decenniers, inte innebär någon samhällsekonomisk vinst. En mer sannolik utveckling är snarast att pressen på den svenska välfärdsstaten nu antagit sådana proportioner att begreppet välfärdsstat riskerar att bli meningslöst.

Nya nymoderata valser om invandring- och integration

juni 28, 2015
Här följer ett hastigt påkommet och kort blogginlägg med anledning av att jag nyss uppmärksammade ett kort facebookinlägg av Tino Sanandaji, en av Sveriges idag kunnigaste, och inte minst modigaste debattörer när det gäller invandrings- och integrationspolitik. Påståendet om Sverige som ett av världens fattigaste länder innan andra världskriget är ett för mig nytt och ett i allt väsentligt felaktigt och falskt påstående. Det är tyvärr också symptomatiskt att slarv, halvsanningar och rena lögner sedan länge grasserat just inom det här politikområdet. Ändamålet helgar medlen, journalistiska principer åsidosätts och den akademiska forskningen i Sverige lider av betydande brister.
tino-sanandaji-226x300
Här redovisar Tino Sanadajis fakta i sakfrågan :

Ur Nya Moderaternas integrationsrapport: ”Moderaterna kommer aldrig att förespråka stängda gränser eller mindre öppenhet. Före andra världskriget var Sverige ett av världens fattigaste länder och mycket av vårt ekonomiska välstånd är byggt av och tillsammans med människor från andra
delar av världen.”

1938 var Sverige världens nionde rikaste land av de ca 60 för vilket det finns estimat. BNP per capita var något högre än till och med snittet i Västeuropa, Sverige var knappast ”ett av världens fattigaste länder”. Före andra världskriget var invandrares befolkningsandel enligt SCB ungefär en procent. Sverige industrialiserades i en period med mycket lite invandring och var redan ett av världens rikaste länder innan invandringen tog fart.

Den rasande teaterregissören

november 17, 2013

Borås kulturella sandlådespektakel kulminerade förmodligen under den gångna veckan då den rosenrasande demonregissören Monica Wilderoth sammanfattade sin syn på Borås Stads kulturetablissemang på Sveriges Televisions debattsida. Några dagar tidigare hade Turteaterns tidigare Scummanifestregissör Erik Holmström i ren desperation klättrat upp på Kulturhusets tak och hängt ut en banderoll till stöd för Wilderoth. Ett ”statement” kallade Holmström tilltaget, kulturchefen Eva-Lotta Franzen polisanmälde, men lovade sedan att dra tillbaka anmälan. Lite oklart hur resonemanget gått i dom högkulturella kretsarna.

Bild

Holmström och Wilderoth har bl.a det gemensamt att de bägge är produkter av Teaterhögskolan i Malmö och ägnar sig åt samhällskritisk ”underhållning” samt delar en brinnande radikalfeministisk syn på samhället och dess struktur. Här har vi alltså att göra med ett par riktiga genusestradörer av rang!

Monica Wilderoth, nu lyckligtvis tillbaka i nöjesmetropolen Malmö försökte innan debattinläggets publicering i SvT pungslå Borås Tidning (BT) på fem tusenlappar för samma alster. Kulturredaktör Lena Kvist på BT var måttligt road efter att tidigare med näbbar och klor ha försvarat Wilderoth och den sparkade teaterchefen Gugge Sandström. Sandström, som skulle efterträda Wilderoth hann bara vara chef någon dag innan han fick gå. Ja jag vet, är ni inte från Borås så är det lite svårt att hänga med i den här farsen men förhoppningsvis kan det hela väl i bästa fall ligga till grund för en hyfsad lokalrevy så småningom.

Tillbaka till det Wilderothska utspelet. Den mycket långa debattdrapan har onekligen ett visst underhållningsvärde, tonen är både ytterst aggressiv och bitter, men knappast saklig. Sammanfattningsvis hävdar vår teaterguru i förskingringen att kulturförvaltningen befinner sig i ett stadium av total dysfunktion. Kulturnämndens ordförande Bengt Wahlgren (FP) och den tidigare nämnde kulturchefen Eva-Lotta Franzen är föga lämpade för uppgiften, ja faktum är att det nog inte går att hitta två människor mindre lämpade för uppgiften! Franzen är dock möjligtvis inte totalt oduglig då —”hon kanske är en riktig iller på att arkivera papper”!

Monica Wilderoth anser sig stå för bildning och kultur, Borås Kulturförvaltning däremot sägs stå för krass kommersialism och geschäft! En värre arrogans och maktfullkomlighet får man leta efter, rena härdsmältan låter teateroraklet vidare meddela. Dessutom vågar hon minsann ta ansvar för både klass, kön och etnicitet! Wilderoth anser sig rent av demoniserad av Borås Stads kulturansvariga och konstaterar att kulturförvaltningens ledning inte är något mindre än en demokratins dödgrävare!

Jag höll nästan på att glömma det, kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson (S), som mig veterligen aldrig yttrat ett ont ord om feminismen, radikal eller inte, får sig också en släng av sleven. Olssons karakteriseras som en person som lever i en total brist på insikt! Teaterregissören låter avslutningsvis meddela att om det inte varit för henne så hade boråsarna aldrig fått möjlighet att bevittna det postmoderna eposet SNÖVIT OCH SJU MIFFON, och att det enda anständiga är om samtliga dysfunktionella avsätts omgående!

Borås kan ju faktiskt vara smått underhållande ibland, men det verkar ju nästan krävas lite Solana-inspirerad genusradikalism för att få fart på teaterdebatten i knallestaden. Jag vill även nämna att 13 av stadens kulturchefer och kulturpersoner med rätta offentligt gått ut och försvarat sin ledning.

Queerdemokrater och en usel cykelstad!

september 21, 2013

Jag har ofta i offentliga debatter påpekat diskrepansen mellan den krassa verkligheten och Borås Stads samt kommunalrådens på tok för glättiga bild av staden Borås. Relativt påkostade och färgglada offentliga informationsblad likt såklartborås, som går ut till samtliga hushåll i kommunen har nästan en tendens att i viss mån likna gammal öststatspropaganda rent innehållsmässigt.

En ledare av kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson (S) med rubriken ”Borås—ständigt på väg uppåt” exemplifierar rätt väl den gängse jargongen i ovannämnda publikation. Vid kommunfullmäktiges senaste sammanträde för några dagar sedan fick det ansvarige kommunalrådet Tom Andersson (MP) några välformulerade och kritiska frågor av en invånare vid allmänhetens frågestund som inledde mötet.

Frågeställaren var definitivt, och på goda grunder inte nöjd med sakernas tillstånd ur ett cyklistperspektiv. Kommunalrådet svarade som kommunalråd plägar vid dessa tillfällen, ganska allmänt och inställsamt, sammanfattningsvis: vi gör en hel del men det kan naturligtvis bli ännu bättre! Kommunalrådet ifråga inledde vanligtvis sina svar med: ”Vi planerar—”, ”Vi tittar på—”.

Bild

Bilden lånad av Cykelfrämjandet som även beställt rapporten.

En betydligt mer realistisk bild av situationen för stadens cyklister får vi genom att läsa den synnerligen intressanta och föredömligt kortfattade rapporten ”Cykling i Sverige-en studie i variationen mellan regioner och kommuner” av Krister Spolander. Rapporten, och tyvärr även Borås fick stor uppmärksamhet i många nationella medier igår. Tyvärr säger jag då det visade sig att Borås intog den absoluta bottenplaceringen av samtliga Sveriges kommuner med fler än 40000 invånare. Att som vissa boråsare gör, hänvisa till den delvis kuperade terrängen är mest en bortförklaring, däremot finns det oerhört mycket som stadens styrande politiker kan göra för att förbättra situationen för cyklisterna. Idag är det jämförelsevis mer eller mindre växelpengar som satsas på cyklisterna.

Under fullmäktigesammanträdet fick vi även än en gång bevittna den sorgliga utvecklingsfas som Kristdemokraterna (KD) befunnit sig i sedan länge. Partiet har numera liksom nymoderaterna fullständigt anpassat sig till tidsandan i värdefrågor. Partiets gruppledare Falco Guldenpfennig öste beröm över Vänsterpartiets (V) radikalfeministiske gruppledare tillika partistyrelseledamot Ida Legnemark när vi debatterade hennes HBTQ-motion. Förra gången det begav sig meddelade Guldenpfennig att han hyste det största förtroende för en av Sveriges mest utskällda och kritiserade myndigheter nämligen Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Inte heller denna gång fick jag något vettigt svar av KD:s gruppledare beträffande hur han rimligtvis kunde förhålla sig så positivt inställd till i allt väsentligt pseudovetenskapliga och radikala genus- och queerteorier som ligger till grund för den aktuella (V)-motionen och många andra av de motioner som poppar upp inom ämnesområdet.

Då jag ställde ungefär samma fråga i kommunstyrelsen tappade den annars så godmodige Guldenpfennig humöret och blev topp tunnor rasande. Han hade aldrig någonsin känt sig så förolämpad och krävde prompt en offentlig ursäkt. En bidragande orsak var att jag , i all blygsamhet, föreslog att Kristdemokraterna skulle ändra namn till Queerdemokraterna. Det duger inte att som Guldenpfennig ständigt basunera ut att KD minsann är ett värdekonservativt parti samtidigt som han röstar för så gott som samtliga kulturradikala förslag som dyker upp i stadens högsta beslutande organ samt i KS.

Kristdemokraterna är idag ett allmänborgerligt (ett numera ganska menlöst begrepp i sig) utslätat, profillöst, och ideologiskt vilset parti med starka, för att inte säga klart dominerande liberala inslag. Partiet förtjänar inte att behålla sin plats i riksdagen, än mindre i Borås kommunfullmäktige!

Arnstads skrönor och groteskerier

januari 30, 2013

Tänkte skriva några rader om fåntratten och linslusen chefsåklagare Tomas Lindstrand men han är inte värd besväret. Efter att ha slutfört en näst intill total avrustning av Sverige ger sig firma Borg-Reinfeldt på en sanningssägande ÖB. De nya moderaterna har verkligen lyckats i sin totala förvandling från ett försvarsvänligt till ett försvarsfientligt parti! Sverige har under några decennier förvandlats från att ha varit en respekterad säkerhetsproducent till att bli en säkerhetskonsument av gedigna mått. Den befogade men politiskt opportuna (S) kritiken saknar tyvärr all trovärdighet.

Den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöområdet är bekymmersam. Förhoppningsvis förmår man nu stärka försvarsbudgeten i vårt östra grannland inom en snar framtid. Aldrig har de officiella svenska militära- och säkerhetspolitiska utfästelserna klingat ihåligare i nutid.

Otaliga är de författare och kulturpersonligheter som under efterkrigstiden passerat revy på tidningarnas kultursidor och uttryckt sin förståelse för eller t.o.m. sitt uttryckliga stöd för auktoritära och totalitära regimer.

Huruvida Henrik Arnstad tillhör denna kategori saknar jag kännedom om, men det sviktande politiska omdömet delar han definitivt med Vennberg, Myrdal, Lindqvist, Enquist m.fl. Listan på dessa medlöpare kan göras skrämmande lång. Ett sentida tillskott i denna ömkansvärda kavalkad är som bekant Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg.

Henrik Arnstad väckte anstöt i Finland år 2006 då han i svepande och illa underbyggda resonemang gick till storms mot finländsk historieskrivning. Arnstads förljugna angrepp i SvD under rubriken: ”Finland ljuger om nazismen” fick ett välbehövligt svar på tal av den erkänt kompetenta finländske historikern Henrik Meinander. Meinander sammanfattade: ”Summan av kardemumman är att Arnstads bok inte kan betecknas som ett seriöst historieverk. Snarast handlar den om en hurtig blandning av odokumenterade fakta, uppgifter och lösa funderingar som gränsar till fiktion.”

Arnstad har i samband med en kommande bokpublicering figurerat flitigt i media. Låtsashistorikern Arnstad levererade följande pärla i gårdagens DN-chatt:

Gabriel: Hur många partier i Europaparlamentet anser du vara fascisitiska?
Henrik Arnstad: Många! Men jag har inte räknat. Den europeiska neofascismen står betydligt starkare ön vad den mellankrigstida fascismen gjorde. Aldrig tidigare har vi sett fascistiska partier av dagens magnitud i exempelvis Norden.
Kanske är norska FRP världens största neofascistiska parti, exempelvis (de har varit upp i knappa 25 procent). Fascismen ser ut att kunna bli 2000-talets ideologi!

Mats: Anser du att Norge är ett Fascistiskt land?
Henrik Arnstad: Absolut inte! Däremot är det ett land som är extremt nationalistiskt och därmed ovanligt mottagligt för fascistiska idéer.

I rest my case!

Bland siffertrixare och förnekare

oktober 8, 2012

Bloggandet går på sparlåga av olika skäl, det råder dock knappast någon brist på intressanta händelser här hemma eller utomlands värda en kommentar. Svenskt polisväsende, Venezuela, den förvärrade invandringsproblematiken, svindyra moderata självporträtt och socialdemokratiska riksdagsledamöters sommarstugeresande, ja listan är så gott som utan ände. Av det ovannämnda är det mesta förutom den allt dystrare situationen i Venezuela skattefinansierat, och då måste jag nog ändå för säkerhets skull kolla upp så inte Sida har ett finger med i spelet även där. När det gäller svensk ”biståndspolitik” har jag slutat förvåna mig för länge sedan, 38,3 miljarder kronor under nästa budgetår om jag inte missminner mig, fullständigt sanslöst!

Nu till siffertrixandet. Alliansen har under senare år vid otaliga tillfällen trixat och fixat eller farit med rena osanningar rörande andelen ”sysselsatta” i Sverige. För den som tagit sig lite tid har det inte varit svårt att punktera hel eller halvlögnerna från allianshållet i det här avseendet. DI:s webbupplaga uppmärksammar idag det faktum att statsminister vid partiledardebatten i maj hävdade att ”sysselsättningen” ökat med 300000 personer (15-74år) under alliansens tid vid makten. I gårdagens debatt slog han till med 200000 för perioden. DI har använt sig av SCB:s AKU-statistik och hävdar att de rätta siffrorna är 146000 (oktober 2006-maj 2012) respektive 187000 (oktober 2006-augusti 2012).

Många människor är nog sorgligt omedvetna om att dessa siffror endast avser de invånare som officiellt står till arbetsmarknadens förfogande och har arbetat minst 1 timme (!) under aktuell mätperiod. Vid en snabb slagning noterar jag att Sveriges befolkning ökat med 358000 personer i åldersspannet 15-74 under perioden november 2006 t.o.m augusti 2012 samt att över 2 miljoner människor i denna ålderskategori inte står till arbetsmarknadens förfogande. Detta alltså utöver de som befinner sig i allsköns åtgärder eller är öppet arbetslösa! Utanförskapet är massivt alldeles oavsett om man ger begreppet en snäv eller betydligt vidare definition.

Socialdemokratin är för övrigt inte ett dugg bättre sammantaget idémässigt rustad än alliansen beträffande utanförskapets grundproblematik. Vad gäller den sammantagna invandringen och dess konsekvenser är allians och den rödgröna oppositionen lika goda kålsupare, såväl i Borås Stadshus som på Helgeandsholmen.

Och segregationen den bara fortsätter att fördjupas även när den omfattande samt mer eller mindre pursvenska invandraromhändertagande-industrin nu åter igen går för absoluta högvarv. En långt utdragen internationell lågkonjunktur ger sämsta möjliga förutsättningar för den s.k. integrationspolitiken i Sverige och finansminister Borgs ystra tillväxtprognoser har länge präglats av till lika delar partitaktik som önskedrömmeri.

 

Fräck folkpartist

april 17, 2012

Kulturnämndens ordförande i Borås Bengt Wahlgren (FP) hävdar i en intervju med Radio Sjuhärad (17/4) att det råder konsensus, s.k. ”politisk enighet” kring beslutsförslaget E15 vid det kommande KS-mötet den 23 april. Förslaget är enligt de utskickade handlingarna undertecknat av ansvarigt kommunalråd Lena Palmén (S) och slutgiltigt beslut skall tas i kommunfullmäktige (KF).

Den rödgröna majoriteten i Borås kommunstyrelse (KS) föreslår genom beslutsförslaget att KS skall föreslå KF att godkänna det dyraste av tre alternativ i samband med Textilmuseets flytt till nya lokaler i Simonsland. Hur Sverigedemokraterna (SD) ställer sig till förslaget i KS återstår att se, och vad än de rödgröna och alliansen kommit överens om så har både Wahlgren och Radio Sjuhärads reporter Tilde Lewin fel i att det skulle råda politisk enighet i frågan. SD är inte tillfrågade i detta ärende och har heller inte ingått någon preliminär politisk överenskommelse med vare sig de rödgröna eller allians vad än Bengt ”Göring” Wahlgren hävdar!