Archive for the ‘Sverigedemokraterna’ category

”Sjuhäradsmoderaterna står starka”

september 15, 2014

Unge entusiastiske ledarskribenten David Lindén på Borås Tidning har ägnat en del av de senaste dagarna till att i valets slutspurt snickra ihop några mer än lovligt menlösa och starkt partipolitiskt färgade ledarstick.

I sitt senaste ”alster” med titeln ”Sjuhäradsmoderaternas står starka” berättar vår moderate ledarskribent om en försiktigt positiv stämning på M-valvakan i Borås och avslutar med att ”Moderaterna i Sjuhärad har gjort en bra valrörelse”

Nyhetsredaktionen på BT valde däremot att karakterisera den moderata stämningen med följande rubrik och ord:
TV: Deppigt hos Moderaterna
Det var inga glada miner hos Moderaterna Borås under valvakan.

Passar därför på att här mot bakgrund av ovanstående redovisa valresultaten för Moderaterna i Sjuhäradskommunerna:

2010 2014

Bollebygd 35,4 23,1
Borås 26,8 21,8
Mark 18,7 15,9
Svenljunga 20,3 15,2
Tranemo 18,9 14,2
Ulricehamn 21,4 19,6
Vårgårda 21,1 16,7

Efter att ha tagit del av dessa siffror undrar man hur det skulle sett ut om Moderaterna hade gjort ett ”dåligt val” med Lindéns måttstock.

Det hör visserligen till vanligheterna att man håller god min i elakt spel under Kommunstyrelsens sittningar. Under ett kort eftersnack idag blev jag nog ändå lite överraskad över ljusblå nymoderata oppositionsrådet Anette Carlssons lätt bekymmerslösa attityd kring valresultatet i Borås. Har moderaterna verkligen inte insett vilken knivig situation man befinner sig i, både nationellt och lokalt, eller befinner sig partiets företrädare fortfarande i ett chocktillstånd?

Sverigedemokraterna ökade kraftigt till 11,4% i Borås vilket resulterade i 9 mandat samt den eftersträvade vågmästarpositionen. Partiet har dock endast 12 kandidater kvar på listan, efter att det avslöjats att en av Boråskandidaterna var en anonym s.k.”internetkrigare”. Man har alltså i dagsläget inte tillräckligt med ersättare, men det tveklöst största problemet är nog att det så gott som helt saknas politisk erfarenhet bland de nyvalda fullmäktigeledamöterna.

Det blir en tuff utmaning för dessa herrar, ja hela listan består tyvärr av män.
Jag hyser nog inga större förhoppningar om att man klarar av att leverera den seriösa politik väljarna har rätt att förvänta sig. Men osvuret är bäst.

En obekväm motion

augusti 13, 2014

Med anledning av dagens uppflammade debatt angående moderata riksdagsledamoten Cecilia Magnussons DN-debattinlägg om ett nationellt tiggeriförbud passar jag på att publicera min egen motion i ämnet.  Motionen utgjorde ett anmälningsärende i Borås kommunfullmäktige den 28 april 2011. Motionen är formellt fortfarande ”under beredning”, i praktiken har den hamnat längst ned i ”byrålådan”.

Cecilia Magnusson har för övrigt rent ideologiskt en gedigen liberal profil inom partiet, vilket kan få en att fundera lite grann över hennes bevekelsegrunder och egentliga syften med debattartikeln. Magnusson ger tydligt uttryck för sin liberalism i de två inledande debattstyckena. Smått komiskt blir det när hon beskriver Moderaterna som ”statsbärande parti” och ett parti som inte begränsa av elitens ”åsiktskorridorer”.

Justitieminister Beatrice Ask lät ganska irriterad över att Magnusson inte höll sig till partilinjen i lunchekot och hävdade avslutningsvis att ”Förbud löser inte problem med tiggeri, tvärtom”. Själv undrar jag nog om inte det här delvis är ytterligare ett oblygt försök att ragga röster som med all sannolikhet är på väg att försvinna till Sverigedemokraterna, även om det denna gång inte verkar vara förankrat i partiledningen.

Tiggare

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga till § 49 Anmälningsärenden
”Motion om komplettering av
lokal ordningsföreskrift

Tiggeri på offentlig plats har blivit ett allt vanligare inslag
i gatubilden och inom kollektivtrafiken i många av våra
städer. Fenomenet har numera spritt sig även till mindre
och medelstora städer inklusive Borås. Tiggeriet är ett
synnerligen tråkigt inslag i gatubilden, motverkar känslan
av trivsel och trygghet hos Boråsarna och för även med sig
annan brottslighet. Ofta organiseras tiggeriet av utländska
ligor, ett mycket cyniskt sätt att utnyttja redan utsatta
människor. I avvaktan på ett nationellt förbud mot tiggeri,
något som ett flertal av våra nordiska grannländer redan
infört eller allvarligt överväger att införa, vore en skärpning
av den lokala ordningsstadgan i syfte att begränsa
möjligheterna till tiggeri i Borås ett välkommet första
steg för att komma till rätta med problemet. Förslagsvis
kompletteras den 14 paragrafen, första stycket i Allmänna
lokala ordningsföreskrifter för Borås kommun genom att
efter de inledande orden: ”Ambulerande försäljning—”
tillfoga orden: och tiggeri. Den nya ordalydelsen skulle
således se ut som följer: Ambulerande försäljning och
tiggeri får inte ske inom ett område som begränsas av
Kungsgatan, Arlagatan, Fabriksgatan, Sven Eriksonsgatan,
Nybrogatan och Järnvägsgatan.
Med anledning av ovanstående yrkar jag:
Att Kommunfullmäktige beslutar att utreda förutsättningarna
för att i de Allmänna lokala ordningsföreskrifterna
för Borås kommun inkludera även ett förbud mot tiggeri.

Krister Maconi (SD)

Dansk dynamit och ett sverigedemokratiskt dilemma

maj 28, 2014

För andra gången på raken blev Dansk Folkepartis (DF) EU-parlamentariker Morten Messerschmidt EU-valets absoluta nordiska röstkung. Den 33-årige Messerschmidt samlade ihop otroliga 465758 röster vilket utgjorde ca 76% (!) av samtliga Dansk Folkepartis röster och mer än Venstres totala röstandel. För tillfället sitter Morten i Bryssel och förhandlar med European Conservatives and Reformists Group (ECR). Där befinner sig även Sannfinländarnas (PS) partiledare Timo Soini tillsammans med omvalde EU-parlamentsledamoten Sampo Terho samt nyvalde Jussi Halla-aho. Samtliga finländare är akademiker med hög kompetens och adekvata språkkunskaper för att kunna göra sig själv och partiet rättvisa i internationella sammanhang.

Bild

Messerschmidt har besökt Finland och Sannfinländarna vid ett flertal tillfällen och förhållandet till inte minst Timo Soini är mycket gott. Nämnas kan att den välkände EU-skeptikern och Torypolitikern Daniel Hannan besökte Helsingfors och Sannfinländarna tidigare i vår. Jag hade själv tillfälle och förmånen att få träffa den ytterst begåvade engelsmannen vid ett längre besök i London för ett antal år sedan.

För tillfället sitter både danskar och finländare i EU-parlamentsgruppen Europe of Freedom and Democracy (EFD) under ledning av UKIP och Nigel Farage. Enligt uppgifter i dagens Helsingin Sanomat håller finländarna intensiva överläggningar med både ECR och EFD. Situationen inför konstituerandet av parlamentsgrupperna på högerkanten är milt sagt komplex. Jag tänker här inte närmare beröra den påtänkta högerextrema/högerpopulistiska gruppen kring Front National (FN) och Geert Wilders PVV. Noteras kan dock att samtliga tre här nämnda partier i EFD i god tid bestämt avböjde att medverka i gruppen kring FN.

Mycket tyder på att EFD kommer att få avsevärda svårigheter att uppfylla minimikraven om 25 ledamöter från 7 olika länder vilket innebär att EFD kan komma att gå i graven. Då UKIP omöjligtvis kan sitta tillsammans med de brittiska konservativa i ECR innebär det i värsta fall att Nigel Farage och kompani står grupplösa i det nya parlamentet trots de sensationella valframgångarna i EU-valet. Striden och förhandlingarna står nu främst kring de nordiska partierna Dansk Folkeparti (4 ledamöter) Perussuomalaiset (2 ledamöter) samt nykomlingarna, det tyska Alternative fuer Deutschland (AfD) med 7 nya ledamöter och Belgiens största parti  Nieuw-Vlaamse Alliantie (N-VA) med 4 mandat.

Min inte alltför djärva gissning är att ECR kommer att vara framgångsrika i förhandlingarna och därmed skaffa sig en hyfsat stark position i förhållande till den största parlamentsgruppen EPP. Min förhoppning är även att Sverigedemokraterna står fast vid sitt uttalande om att förbli grupplösa om EFD skulle överleva men inte vara intresserade av SD. Någon möjlighet att ingå i ECR lär inte finnas denna mandatperiod för SD:s del. Front National och likasinnade partiers stöd för Ryssland och Vladimir Putin samt de geopolitiska spekulationerna kring ett Eurasien och en Eurasisk Union där Europa gör gemensam sak med Ryssland i kampen mot den amerikanska hegemonin må vara en gammal högerextrem våt dröm men finner absolut inget stöd hos de seriösa partier som gör anspråk på att ingå i ECR eller en eventuell ny EFD-grupp.

De ryska underrättelsetjänsterna har lagt relativt stor kraft på att bearbeta de kontinentala  partier som eventuellt kommer att ingå i den nya EU-gruppen som med stor sannolikhet kommer att konstitueras kring Front National. Propagandisterna och manipulatörerna i Moskva torde än så länge vara rätt nöjda med resultatet av sina operationer. Sverigedemokraterna gör klokt i att noga tänka igenom de säkerhetspolitiska överväganden som görs bland ansvarsfulla politiker inom Dansk Folkeparti, Sannfinländarna och våra vänner i bland annat Storbritannien, Polen och Baltikum. Problematiken kring Sverigedemokraternas Ungdomsförbund (SDU) måste också få en lösning innan årets slut.

 

 

 

Tre kaxiga kretiner

mars 3, 2014

Rubriken syftar naturligtvis på det politiska omdömet.

”Normalt håller jag mig till socförsäkringen. Men J Åkesson i debatt gör att jag kräks!”

Kommentar: Sällar sig till raden av svenska generaldirektörer som gör häpnadsväckande infantila uttalanden. Tidigare tillförordnad (S)- märkt biträdande chef på SÄPO (!). Man undrar ju.

Bild

 

”Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar”, sade Fredrik Reinfeldt.

Kommentar: Statsministern legitimerar rysk irredentism! Pudlar genom att hänvisa till Obama. Visar på grundläggande utrikespolitiska kunskapsbrister.

 

”Nu sätter jah mitt hopp till Street art festivalen och hoppas på grym kvinnlig graffiti av och om kvinnor.”

Kommentar: Vänster-Ida bloggar. Har Legnemarkskan blivit rastafarian? Ingenting är omöjligt när det gäller Vänsterpartiets kulturrelativism. Svaret är naturligtvis att Vänsterpartiets stora påläggskalv tagit på sig sina radikalaste genusglasögon när hon retat upp sig på Jaume Plensas fantastiska skulptur ”House of Knowledge”.

Bild

Två små svin

februari 14, 2014

Efter ett kort Finlandsbesök föregående helg övernattade jag i Stockholm för att därefter chansa med tåget till Borås. På tåget hamnade jag i samspråk med en pratglad och trevlig göteborgsresenär och vi utbytte diverse erfarenheter om vad som kan drabba en SJ-resenär. Vi hade som så många andra upplevt ett antal dråpliga men oftast mer sorglustiga situationer och resor i SJ.s regi. I efterhand är det något lättare att skratta åt eländet. Skratta gjorde nog däremot knappast den nyinvalde medlemmen i Vänsterpartiets verkställande utskott Ida Legnemark som steg på tåget i Herrljunga efter två timmars väntande.

Det Stockholmska kroglivet berördes också kortfattat. I samband med detta nämnde min medresenär att han besökt en Stockholmskrog som visade sig heta Två Små Svin vilket inspirerade till dagens rubrik. Häromdagen drog ett nytt mediadrev igång med Soran Ismail i huvudrollen. Jag har aldrig vad jag kan påminna mig vare sig läst eller hört komikern i något sammanhang men om jag får tro förre Landshövdingen och moderatpolitikern Mats Svegfors är nämnde komiker något av en intellektuell gigant, hyperintelligent och en av Svegfors absoluta favoriter. En åsikt som för övrigt sägs delas av så gott som samtliga i Svegfors umgängeskrets. Det verkar som om Ismail knappast behöver kvoteras in i Svenska Akademien vad det lider.

I en debattartikel i gårdagens Aftonbladet uttalar sig Mats Svegfors om Ismailaffären. Han försvarar Sveriges Radios beslut att ”stänga av” Ismail men passar även på att pgenom ett lömskt och försåtligt sätt desavouera och nervärdera Sverigedemokraternas väljarkår. Å ena sidan hävdar Svegfors i underrubriken att Public service måste respektera SD:s väljare, i brödtexten får vi å andra sidan utan krusiduller veta att dessa väljare utgör den samlade svenska underklassen, osynliga i Göteborg (!) och Stockholm men desto vanligare ”— utanför bruksgrindarna i Fagersta, Kolsva och Surahammar”. Svegfors nämner även att var tionde manlig invandrare sympatiserar med Sverigedemokraterna, huruvida även dessa tillhör underklassen framgår ej av texten.

Sammantaget haltar den politiska analysen betänkligt men det fina i kråksången ur Svegfors perspektiv är att detta ingår i en politisk strategi där syftet är att utmåla SD:s väljarkår som bestående av enbart arbetare, arbetslösa, sjuk- och förtidspensionärer, livrädda och okunniga om vår omvärld och samhället i allmänhet. Visserligen har Sverigedemokraterna i dagsläget en väljarkår vars profil mera överensstämmer med Socialdemokraternas än med Moderaternas men i takt med att partiets popularitet växer breddas även den socioekonomiska bakgrunden hos partiets väljare och sympatisörer. Detta bekräftas även i några av de senaste statsvetenskapliga undersökningarna på området. Noteras bör även den relativt starka överströmningen av tidigare moderatväljare till det sverigedemokratiska lägret, tydligen utgör dessa ”gammelmoderater” i Svegfors ögon en väl integrerad del av den svenska underklassen.

Mönstret av förlöjligande och förminskande går igen men i betydligt mer elakartad form i ett blogginlägg av det moderata kommunalrådet Bo Frank för någon vecka sedan. Utan omsvep, urskiljning eller betänkligheter kallar han samtliga SD-sympatisörer för white trash. ”Lågutbildade, dåligt självförtroende och på gränsen till det asociala”. ”I ett gränsland till att stå utanför samhället” heter det vidare. Även Frank ägnar sig åt politisk spekulation av visst intresse. Präster, företagare, humanistiska lärare samt vanligt folk (!) kan visserligen ha vissa invändningar mot den svenska invandringspolitiken men de skulle aldrig (!) enligt Bo Frank, i ett skarpt läge, rösta på Sverigedemokraterna. Blogginlägget innehåller ytterligare ett antal smått häpnadsväckande uttalanden och påståenden.

Bo Frank i egen hög person.

När jag läst Bo Franks blogginlägg en gång till undrar jag på fullt allvar om kommunalrådet var nykter då han ”fattade pennan”. Texten utgör ett kvalificerat politiskt svineri vill jag hävda. Förhoppningsvis får han äta upp orden den 14 september. Betraktar jag då dessa två äldre politiskt erfarna herrar som ”små svin” som rubriken antyder? Svaret är nej. Oansvarigt, ogenomtänkt och något förvånande, i Franks fall definitivt svinaktigt. En gång i tiden hyste jag stor respekt för Svegfors som vågade trotsa makten och ägarna då han i egenskap av chefredaktör för SvD tillsammans med ett frejdigt gäng yngre ledarskribenter ifrågasatte etablissemangets naiva och ensidiga syn på EMU-problematiken. Det känns som ganska länge sedan, och då Svegfors avgick och ledarredaktionen bytte besättning och ändrade kurs sade jag också upp prenumerationen på Svenska Dagbladet för gott.

Från moderat håll i Boråspolitiken har jag aldrig hört liknande tongångar och även om jag blivit utsatt för en del mindre angenäma muntliga tillmälen under årens lopp från diverse politiskt håll så kan det nog främst tillskrivas tillfälligt överhettade känslor. Beträffande de kommande valen under ”supervalåret” har nog Alliansföreträdarna all anledning att våndas. I Boråspolitiken är det närmast rörande hur de lokala företrädarna för Alliansen försöker hålla god min i elakt spel. Kristdemokraternas gruppledare i Borås verkar mer och mer uppspelt och förhoppningsfull ju sämre KD:s opinionssiffror ter sig, måhända lider den gode Falco Guldenpfennig av någon sorts Titanic syndrom? Under ytan torde dock hela havet storma inom KD likväl som inom Alliansen, både lokalt och nationellt.

 

Jimmie Åkesson, nästa mordoffer?

november 6, 2013
  1.  
  2. De som bombhotar och tårtar SD-politiker, fattar de inte att de ger SD onödigt mycket uppmärksamhet och får gråta ut i TV.

    Twitterinlägget ovan får illustrera den principlösa tanklösheten som tyvärr, och i lite olika former med jämna mellanrum dyker upp i den politiska debatten. Den här typen av tankegångar brukar vara vanligare ju längre ut på vänsterkanten man kommer när Sverigedemokraterna eller SD-politiker är på tapeten, nu råkar Ekström vara en obetydlig folkpartistisk fullmäktigeledamot.

    Svenska Dagbladets Ivar Arpi levererar ibland tänkvärda ledare som inte direkt kan beskyllas för att vara överdrivet politiskt korrekta. I samband med de senaste hoten och sprängdåden riktade mot SD-politiker uppmärksammar ledarskribenten Statsminister Fredrik Reinfeldts erbarmliga för att inte säga ynkliga kommentar i september 2010 angående en påstådd misshandel av en SD-politiker.

    Bild

    Jag tar avstånd från alla former av våld och hot. Men jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer”.

    Arpi kommenterar Reinfeldts uttalande genom att konstatera att Statsminister ”Reinfeldts avsky mot Sverigedemokraterna är allmänt känd, men att han här inte förmådde stå upp ordentligt för demokratiska grundprinciper är under all kritik.”

    Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är idag i ett kort- till medellångt perspektiv ovärderlig och i det närmaste oersättlig som partiledare. Incitamenten för att skada eller undanröja en av våra mest uppmärksammade politiker torde vara betydande. Tårtattacken mot Åkesson igår hade mycket lätt kunnat förvandlas till en politisk tragedi som väckt berättigad uppmärksamhet i snart sagt alla internationella nyhetsmedier. En beslutsam gärningsman med kniv eller annat lämpligt vapen i stället för tårta, och tragedin hade varit ett faktum.

    Den nödvändiga och berättigade debatten om Sveriges katastrofala invandrings- och integrationspolitik kommer dock garanterat att fortsätta i oförminskad om inte eskalerande kraft, alldeles oavsett vilka skamgrepp eller vilket principlöst tricksande med ord och siffror det politiska och mediala etablissemanget ägnar sig åt.

    För övrigt går mina tankar till offren för den senaste veckans bestialiska mord i Övre Årdal och Ljungsbro. Gärningsmännen? De hade visst något gemensamt.

Liten ideologisk kompass

augusti 27, 2013

juli 24

Alla som är någorlunda insatta i vad som hände () vet dock att min uteslutning inte handlade om ideologi utan om makt.

 

Det handlade förstås om ideologi och makt. Högintressant är hur partiets maktkärna tänkt sig fortsättningen, inte minst med tanke på positioneringen inför valet till Europaparlamentet i maj 2014 och den så viktiga grupptillhörigheten, när glädjeruset efter det framgångsrika parlamentsvalet lagt sig. Riksdagslistan kommer naturligtvis att ge mer än en fingervisning därvidlag.

Kasselstrands mentor rekommenderar förövrigt:

 

Visa

21h