Nej rubriken syftar inte på de importerade ”nysvenska” häxprocesserna som avhandlats i Borås tingsrätt från tid till annan utan jag tänkte närmast på kommunalrådet Lena Palmén (S) som under fullmäktiges budgetförhandlingar konstaterade att en enad fullmäktigeförsamling närmast dyrkade Borås arbetslivsnämnd och dess tillika socialdemokratiska ordförande Lars-Åke Johansson. Jag kände mig halvt nödgad att ta en replik, gå upp i talarstolen och påpeka att nämnden förvisso gjort ett hyfsat jobb men att jag personligen inte tillhörde de dyrkandes digra skara.
Nämnde Johansson, en gråsosse med mer än ett lätt drag av gamle transportbossen Hans ”Hoffa” Ericson har för vana att vid de årliga budgetförhandlingarna kliva upp i talarstolen och självbelåtet lägga ut texten om vilket faaantastiskt jobb nämnden återigen har uträttat under året. Sjuklövern, väl representerad i nämnden brukar instämma. Integrationsarbete utgör en viktig del av nämndens arbete. Offentlig kritik har dock inte saknats mot en del av nämndens integrationsinriktade projekt under året. För att sätta in resultatet av nämndens integrationsarbete i ett större perspektiv brukar jag ställa några frågor till nämndens ordförande under budgetförhandlingarna.
Jag ville då få svar på frågan om hur statistiken och situationen ser ut för de utrikesfödda i Borås i sin helhet beträffande arbetslöshet och utanförskap. Lars-Åke Johanssons standardsvar är att han inte har några svar på frågorna då det inte ingår i hans uppgifter som nämndordförande att hålla sig informerad om detta, dessutom gör han självfallet inte skillnad på folk och folk! Enligt arbetsförmedlingens egen statistik var 4496 personer öppet arbetslösa eller sökande i program med aktivitetsstöd i oktober 2013, en nedgång från året innan med 83 personer. Beträffande de utrikesfödda är siffrorna omvända! Antalet arbetslösa har ökat från 2140 personer till 2233 personer. Alltså mer än en procentuell fördubbling i relativa termer. Upp 4,3% för de utrikesfödda, ner 1,8% för de födda inom rikets gränser!
Socialdemokraterna skryter ofta om att man lyckats få ner utbetalningarna för försörjningsstödet (ca 70% utgörs av utrikesfödda) med någon procentenhet men undviker sorgfälligt att berätta om att kostnaderna överförs på andra offentligt finansierade åtgärder eller projekt. Jag motsätter mig absolut inte välfungerande och effektiva arbetsmarknadsåtgärder (snacka om bristvara i alliansens Sverige) men det är viktigt att ha en öppenhet och helhetsbild beträffande kostnaderna för arbetslöshet och utanförskap, utrikesfödd eller ej.
Den kompetente och modiga Chicago-utbildade nationalekonomen Tino Sanandaji brukar återkommande korrigera, rätta och slå hål på de myter och direkta felaktigheter som politiker och massmedia ofta okritiskt eller i rent propagandasyfte vidarebefordrar till allmänhet och kolleger. Ingen har väl glömt klyschorna om de 600000 invandrarna som gick till jobbet varje morgon. Den senaste i raden av återkommande utspel av mer eller mindre propagandistisk karaktär kom häromdagen då medierna triumfatoriskt lät meddela att tre fjärdedelar av alla jobb sedan 2006 gått till invandrare.
Sanandaji gjorde en snabbanalys av SCB-statistiken och den är inte vacker! Trots de otaliga miljarder kronor som satsats i en oöverskådlig mängd av arbetsmarknads- och integritetsåtgärder de 7 senaste åren har sysselsättningsgraden bland de utrikesfödda som står till arbetsmarknadens förfogande endast ökat från 57,3% till 58,3%. Siffran för utomeuropeiska invandrare har sjunkit från 55,1% till 54,9% d.v.s nästan samma pinsamma resultat som år 2006 eller år 2000 för att gå lite längre tillbaka i tiden! Siffrorna gäller den märkliga och av ett EU-direktiv beordrade ålderskategorin 15-74 år men förändras inte enligt Sanandaji, om man i stället använder sig av den rimligare ålderkategorin 16-64 år.
Kommunstyrelsens erkänt skicklige (inte minst retoriskt) ordförande Ulf Olsson (S) missar aldrig ett tillfälle att framhålla de stora framsteg staden gjort under senare år. Visserligen har Borås gjort märkbara framsteg på en antal områden men Olssons och även andra Boråspolitikers återkommande mediala utspel om hur otrolig och närmast ofattbar stadens omvandling i positiv riktning tett sig de senaste åren får faktiskt lite grann av ett löjets skimmer över sig. Framsteg? Javisst! Men nog är det väl rimligt att beskriva utvecklingen med någorlunda realistiska penseldrag?
När Dagens Samhälle (30/2013) i en stort uppslagen artikel räknar upp ”Sveriges växande superkommuner” återfinns inte Borås bland dessa. Statistiken berör kommuner med tillväxt samtliga år 2003-2012 samt positivt netto i antal födslar, invandring och inrikes inflyttning. Dessutom skall de ha växt mer än riket under samma period. Borås återfinns inte bland de 54 kommuner som kvalificerat sig! En av Ulf Olssons återkommande käpphästar är invandringen till Borås, men inte heller på det området framstår Borås som speciellt framgångsrikt. Tittar man nogrannare på SCB-statistiken så blir man ganska överraskad, inte minst med tanke på retoriken över hur dåligt Borås presterar i jämförelse med andra svenska kommuner i absoluta eller relativa termer.
I år lär befolkningsökningen slå alla rekord, tyvärr presterar Borås även fortsättningsvis usla siffror vad gäller den så viktiga inrikes nettoinflyttningen. Den massiva utrikesbaserade inflyttningen av ofta resurssvaga individer lär knappast förbättra dagens statistik i fråga om medianinkomst, andel förtidspensionärer, företagare eller högskoleutbildade, där Borås på samtliga områden och fler därtill ligger under riksgenomsnittet år 2012 enligt ekonomifakta.se.
Till sist måste jag även uppmärksamma TNS Sifo siffrorna över hur allmänheten i Sverige uppfattar Sveriges 28 största kommuner. Borås återfinns nära botten i denna undersökning, nämligen på plats 22! Det du Olsson, det finns lite jobb kvar att utföra!