Archive for the ‘Media’ category

”Sjuhäradsmoderaterna står starka”

september 15, 2014

Unge entusiastiske ledarskribenten David Lindén på Borås Tidning har ägnat en del av de senaste dagarna till att i valets slutspurt snickra ihop några mer än lovligt menlösa och starkt partipolitiskt färgade ledarstick.

I sitt senaste ”alster” med titeln ”Sjuhäradsmoderaternas står starka” berättar vår moderate ledarskribent om en försiktigt positiv stämning på M-valvakan i Borås och avslutar med att ”Moderaterna i Sjuhärad har gjort en bra valrörelse”

Nyhetsredaktionen på BT valde däremot att karakterisera den moderata stämningen med följande rubrik och ord:
TV: Deppigt hos Moderaterna
Det var inga glada miner hos Moderaterna Borås under valvakan.

Passar därför på att här mot bakgrund av ovanstående redovisa valresultaten för Moderaterna i Sjuhäradskommunerna:

2010 2014

Bollebygd 35,4 23,1
Borås 26,8 21,8
Mark 18,7 15,9
Svenljunga 20,3 15,2
Tranemo 18,9 14,2
Ulricehamn 21,4 19,6
Vårgårda 21,1 16,7

Efter att ha tagit del av dessa siffror undrar man hur det skulle sett ut om Moderaterna hade gjort ett ”dåligt val” med Lindéns måttstock.

Det hör visserligen till vanligheterna att man håller god min i elakt spel under Kommunstyrelsens sittningar. Under ett kort eftersnack idag blev jag nog ändå lite överraskad över ljusblå nymoderata oppositionsrådet Anette Carlssons lätt bekymmerslösa attityd kring valresultatet i Borås. Har moderaterna verkligen inte insett vilken knivig situation man befinner sig i, både nationellt och lokalt, eller befinner sig partiets företrädare fortfarande i ett chocktillstånd?

Sverigedemokraterna ökade kraftigt till 11,4% i Borås vilket resulterade i 9 mandat samt den eftersträvade vågmästarpositionen. Partiet har dock endast 12 kandidater kvar på listan, efter att det avslöjats att en av Boråskandidaterna var en anonym s.k.”internetkrigare”. Man har alltså i dagsläget inte tillräckligt med ersättare, men det tveklöst största problemet är nog att det så gott som helt saknas politisk erfarenhet bland de nyvalda fullmäktigeledamöterna.

Det blir en tuff utmaning för dessa herrar, ja hela listan består tyvärr av män.
Jag hyser nog inga större förhoppningar om att man klarar av att leverera den seriösa politik väljarna har rätt att förvänta sig. Men osvuret är bäst.

Peace & Love and a bucketload of hypocricy

juni 14, 2014

En smärre mediestorm har blossat upp kring charmtrollen i hiphop-gruppen Kartellen. Bakgrunden är att Dalarnas Tidning hade den goda smaken att säga upp samarbetet med arrangörerna av musikfestivalen Peace & Love eller Peace & Love World Forum som man storstilat nog valt att kalla sig mera formellt.

I ett pressmeddelande nu under kvällen har festivalarrangörerna helvänt och valt att be frontfiguren i Kartellen Sebbe Staxx om ursäkt samt låter meddela att han åter är varm välkommen att uppträda på festivalen. I samma pressmeddelande låter man även meddela att Peace & Love World Forum bygger på tanken om fred och kärlek!

Herr Staxx med dubbla kärleksbudskap:

Bild

Bild

Jag förväntar mig nu att främst landets kultursidor och vissa vänsterpolitiker visar sitt stöd för arrangörsbeslutet, om än i mer eller mindre krystade former. Principlöshet, dubbelmoral och en häpnadsväckande dubbelstandard präglar idag delar av det offentliga samtalet. Artister, skådespelare samt vissa idrottsstjärnor befinner sig i en offentlighetens gräddfil där man straffritt kan uttala sig i de mest vulgära former eller sympatisera med vissa auktoritära eller rentav totalitära ideologier och regimer. En majoritet av landets journalistkår lyfter knappt på ögonbrynen.

En filosofie doktor i våldsvänsterns tjänst

maj 8, 2014

Janne Josefsson torde väcka en hel del vrede bland de rättroende inom media, ”akademi” och ”kulturelit” efter kvällens intressanta entimmesavsnitt av Uppdrag Granskning. Att som journalist offentligt kritisera eller granska vänstern, eller den riktigt radikala vänsterrörelsen för den delen kan vara förenat med vissa yrkesmässiga risker och besvärligheter. Josefsson innehar dock en såpass grundmurad position i Mediesverige att ilskan inom delar av den opinionsbildande vänsterrörelsen knappast lämnar honom sömnlös.

För egen del hoppas jag på många framtida intervjuer med samhällsanalytikern och hiphop-giganten Sebbe Staxx, sicken lirare! Mitt förakt är dock reserverat för medlöparen och universitetslektorn vid sociologiska institutionen i Göteborg, Fil. Dr, Magnus Wennerhag. Denne Wennerhag uppträdde som en sann apologet för Revolutionära Fronten och bagatelliserade, bortförklarade samt förringade våldsvänsterns hjältedåd efter bästa förmåga. Han lät för övrigt tala om sig redan för ungefär en månad sedan som medförfattare i en i allt väsentligt dubiös DN-debattartikel där den ”autonoma vänstern” hyllades som demokratiska föredömen.

För tillfället sysselsätter sig Magnus med det egna projektet ”Demonstrerandets demokatisering?”. Vår universitetslektor deltar även enligt institutionens hemsida med liv och lust i tidskriften Fronesis vars innehåll främst sägs berör ämnena politik, teori och kritik. Bland husgudarna hittar vi Marx och Foucault, den gamle terroristen Negri, Gramsci, Valerie Solanas e.t.c. Ni förstår nog sammanhanget. Den som till äventyrs vill stifta närmare bekantskap med våra revolutionärt sinnade Fronesisteoretiker kan lämpligen göra så vid de årligen återkommande evenemangen Socialistiskt Forum samt Feministiskt Forum. ABF brukar stå för lokalen.

Våra mjukisrevolutionärer i Vänsterpartiet kämpar som vanligt och förgäves med att hålla rågången till de riktigt auktoritärt sinnade vänsterrörelserna, både här hemma och utomlands. Och ungdomsförbundet har en längre tid skakats av fraktionsstrider. Förbundets medlemsantal lär under perioden 2004-2013 minskat från 10000 till knappt 2000, vilket ju iofs är synnerligen positivt. Ett antal framträdande representanter för Ung Vänster har under det senaste året undrat vad fan man bråkar om? I principprogrammet framgår det ju klart och tydligt att man är ett revolutionärt ungdomsförbund samt att målet är ett kommunistiskt samhälle! (Principprogram antaget på Ung Vänsters 45:e kongress, Sandviken 2011).

Förklaringen är naturligtvis att den svenska väljarkåren är måttligt attraherad av revolutionära ideér, därav moderpartiets taktiska val och kval. Tilläggas bör att de mest radikala feministiska tankegodset, nog så revolutionärt, verkar vara hyfsat gångbart i delar av väljarkåren för tillfället men det beror nog knappelunda på ideérna i sig utan snarast på ett antal andra samverkande faktorer.

Revolutionära Fronten och Afa får idag som av en händelse ett helhjärtat stöd från sex distriktsstyrelseledamöter och några tidigare representanter för den revolutionära ungvänstern i en debattartikel publicerad av Nyheter 24. Den silvertungade partiledaren och Östermalmsbon Jonas Sjöstedt får där sina fiskar varma. Partiledningen vägrar kommentera. Det ”goda våldet” verkar ha en djup förankring i Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund. Dags kanske att putsa av de gamla porträtten och bysterna av massmördaren Lenin som ju plockades ner någon gång runt 1997-98 i Vänsterpartiets lokaler runt om i vårt avlånga land.

Till sist dagens lästips: Hélène Carrére d´Encausse, Lenin, Ersatz 2008

 

En förintelseförnekare och den totala mediatystnaden

mars 1, 2014

Inför ”supervalåret” 2014 har stora delar det svenska mediaetablissemanget skakat av sig den sista tillstymmelsen till journalistisk heder. I förmiddags råkade jag notera att kampanjorganisationen Expo uppmärksammat en figur vid namn Carl Norberg. Vänsterpartiet i Tranemo har bjudit in Norberg för att föreläsa. Partiets lokale kommunpolitiker Christin Stormvall kommenterar: ”Jag får ont i magen av det du berättar.”Rubriken i Expo-artikeln lyder: ”Vänsterpartiet i Tranemo bjöd in förintelseförnekare.

Att anti-semitism- och anti-semiter figurerat mer eller mindre i symbios med det ”moderna” Vänsterpartiet är inget nytt. Den som är intresserad hittar ett närmast outtömligt material via nätet, och om bara en tiondel vore sant är det illa nog. Sanningen är tyvärr betydligt värre. Under falsk flagg, i form av anti-sionismen, frodas den anti-semitiska vänsterrörelsen inom och utom partiet. Exempel på ett mer direkt uttalat judehat är inte helt ovanligt det heller.

För den initierade är ovanstående ingenting nytt. Vad som är intressant i sammanhanget är att den ganska stort uppslagna artikeln i Expo knappt genererat några som helst rubriker i mainstreammedia. Vi känner alla till, via SOM-undersökningarna, vilket starkt stöd Vänsterpartiet haft och fortfarande har inom journalistkåren. Det brukar inte dröja mycket mer än en nanosekund innan alla ofördelaktiga uppgifter som berör Sverigedemokraterna och publicerats i Expo, och detta alldeles oavsett sanningshalt eller vinkling, för att inte tala om nyhetsvärdering, nått ut i så gott som samtliga svenska nyhetsmedier, ofta via en ytlig TT-artikel.

Bild

Läsvärt om journalistiskt förräderi.

När jag googlade för några timmar sedan verkar det som om ”ljusets riddare” våndas å de grövsta. Skall vi verkligen medverka till att sprida detta? Medierna tiger. Det går inte att skylla på att det är helg. Konsekvensneutralitetens dilemma i visar sig i sin mest nakna och cyniska form. Vänsterpartiet har medvind, Sverigedemokraterna måste stoppas till varje pris! Jag har ingen anledning att granska Expo:s artikel i detalj, förmodligen stämmer det mesta, problemet för Expo:s del är naturligtvis att artikeln väcker ont blod i breda vänsterkretsar samt att de flesta journalister förmodligen kommer att lägga all krut på att uppmärksamma eventuella brister i artikeln i syfte att begränsa ”skadeverkningarna” om man inte förmår ”hålla locket på”.

Den svenska journalistkårens förnekar sig inte. Dubbelstandard och dubbla måttstockar är vad som gäller. Nu mer än någonsin!

Vänsterpartiet låter meddela: Söndagens föreläsning är inställd men välkomna 13.00 på lunch och därefter på politiskt samtal. Carl Norberg låter meddela: Jag garvar mig harmynt.

Jag låter meddela: Sverige är fantastiskt!

Parabolantenner och en BT-journalist

februari 26, 2014

Efter en veckas influensa, för övrigt den jobbigaste jag åkt på hitintills kravlade jag mig till Kulturhuset för att del av Henrik Arnstads visdom i ett samtal med statsvetaren (en riktig sådan) Anders Widfelt vilket helt okritiskt avrapporterades av en i ämnet okunnig BT-reporter. Lite tråkigt att Widfeldt, visserligen ingen tungviktare inom den internationella statsvetenskapen, men ändå som jag uppfattat en habil yrkesman väljer att legitimera Arnstad genom sin närvaro.

Arnstad som valde att hålla en något lägre profil i sitt samtal med Widfeldt än under intervjun och debatten i SR innan själva evenemanget gjorde en intellektuellt slätstruken figur. Dock överraskade Arnstad genom att ha talets gåva och utnyttjade även detta till att på ett tidvis lite underhållande sätt bedra en publik som så gärna ville låta sig föras bakom ljuset. Widfeldts närvaro underlättade därvidlag i högsta grad. Lite kul blev det på slutet när de samtalande på scenen ondgjorde sig över Pia Kjaersgaards försök att införa ett parabolförbud i vissa danska bostadsområden. Ironin i att Sverige mig veterligen är den demokrati som på fullt allvar genom socialdemokratisk försorg år 1987 försökt införa ett totalt nationellt parabolförbud verkar ha passerat herrarna helt obemärkt. Gång på gång förundras man över den svenska självbilden.

Stötte förresten efter mötet ihop med Högskolans styrelseordförande, den socialdemokratiske veteranpolitikern Roland Andersson, som för övrigt skall hälsa Jimmie Åkesson välkommen till Borås Textile Fashion Center imorgon. Den gode Roland hade aldrig hört talas om något förslag till  parabolförbud i Sverige. Minnet är selektivt, det partipolitiska extremt i det avseendet.

Jag har inte tidigare vare sig sett eller hört Arnstad, dock har jag tagit del av ett antal debattartiklar, den ena galnare än den andra. Det var därför en befrielse att höra hur Sverigedemokratiske Riksdagsledamoten Mattias Karlsson tämligen enkelt, rationellt och metodiskt avfärdade Arnstads sjövilda fascismhypoteser i radiodebatten. Arnstads påhopp och fantasier har totalsågats av ett antal tunga historiker, statsvetare och sociologer i våra Nordiska grannländer. Den tidigare finländske Statsministern Paavo Lipponen (S) har avfärdat en del av Arnstads påståenden som ren och skär historieförvanskning. Jag skäms uppriktigt för att denna kverulant och historierevisionist (i ordets sämsta bemärkelse) får ett sådant utrymme i den offentliga svenska debatten.

Innan gårdagens Arnstadspektaklel på Borås Kulturhus deltog jag Kommunstyrelsens (KS) ordinarie möte. För- och beslutsmöte avklarades på drygt fyra timmar. Jag yrkade som enda ordinarie ledamot på avslag för det nya avtalet med Staten vilket omfattar ett rekordstort antal flyktingar genom anvisning av Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket. Bostadsbristen i Borås är akut, arbetslösheten ligger på 8,5% och antalet 18-64 åringar som inte står till arbetsmarknadens förfogande är rekordstort. Var tredje högstadieelev har underkända betyg! Ej hyvä!

KS ordförande Ulf Olsson (S) jublar emellertid som vanligt. Vi måste bli fler, och till varje pris! Borås måste växa! Alla behövs! Tänk på människovärdet! Den totala nettoinflyttningen till Borås slår även den nya rekord. Utan att ha analyserat siffrorna i detalj uppskattar jag att den absolut övervägande delen av de nyinflyttade är utrikesfödda, andelen födda i våra nordiska grannländer minskar tyvärr i en allt snabbare takt, inflyttningen därifrån har krympt till en rännil, knappt det. I Norge, Danmark, Island och Finland är intresset för att emigrera till Borås noll och intet. Andelen lågutbildade och svårintegrerade utomeuropeiska invandrare växer däremot på ett alarmerande sätt.

Idag publicerade BT-journalisten Anne Bengtsson en par av sina återkommande tidningsartiklar med det outtalade syftet att misskreditera olika företrädare för Sverigedemokraterna. Bengtsson företräder en typ av kampanjjournalistik av det mera subtila slaget. Hon är intelligent, erfaren och behärskar definitivt det mesta på det kommunalpolitiska området. Tyvärr är det uppenbart hur illa hon tycker om Sverigedemokraterna (SD). Bengtsson använder sig till fullo av sin mediala maktställning. Arbetsprocessen medger ett selektivt urval och en i allt väsentligt konstruerad verklighetsbild. Frågeställningar, rubriksättningar, redigering och bildval kan medverka till att framställa SD i sämsta möjliga dager. Att oerfarna SD-politiker uttalat sig mer eller mindre oförsiktigt på något sätt, det kan i princip handla om precis vad som helst gör ju arbetet så mycket roligare och enklare. Metoden för att nå dit är naturligtvis att på det för Bengtsson lite oskyldigt försåtliga sättet ställa en fråga och om möjligt några följdfrågor som snabbt kan resultera i önskat resultat.

En fullständigt sanslös intervju med SD:s enda kvarvarande fullmäktigeledamot Ulla-Britt Åsén bär syn för sägen. Bengtsson lyckades med små medel producera den kanske mest katastrofartade politiska intervju över ett helt mittuppslag som jag någonsin haft det tveksamma nöjet att läsa. Visserligen är Åsén ett hopplöst fall men poängen är att det var en kattens lek med musen. Bengtsson måste ha känt sig mäkta stolt efter avrättningen.

Bild

Anne Bengtsson hade nog önskat att hon kunde ”sätta dit” även mig på något sätt. Hon har ju haft alla chanser, hon har intervjuat mig vid ett flertal tillfällen och jag tror att jag tillhör de tre eller fyra med sammantaget mest talartid i både KS- och KF under hela mandatperioden. Anledningen att jag säger detta är att Bengtsson i en av BT-artiklarna ”gör affär” av att både Åsén (SD) som gruppledare och jag själv i egenskap av partilös, oberoende och ordinarie KS-ledamot inte deltog i Kommunstyrelsens nya giv där ledamöterna bereds tillfälle att under två minuter låta sig intervjuas efter varje möte. Det hela filmas med mobiltelefon (!). Syftet är att fördjupa den demokratiska processen. Telefonen är till för att hålla nere kostnaderna då Borås Tidning för ett litet tag sedan uppmärksammade de måhända relativt höga kostnaderna för filmupptagningarna av kommunfullmäktigemötena.

Åsén påstod sig inte ha blivit informerad och det kan nog stämma, själv fick jag informationen i pausen mellan KS-mötets för- och beslutssession. Den märkligt sena informationen var dock oväsentlig i sammanhanget. Anledningen till att jag valde att inte delta var helt enkelt att jag hade ett viktigare möte som pockade på min uppmärksamhet. Det som i princip talar emot att jag framledes skulle ställa upp för en kort intervjusnutt efter varje KS-möte är att jag knappast tror att man når ut till fler än de närmast sörjande under nuvarande upplägg. Den andra orsaken är helt enkelt att jag för det mesta redan berört frågan under själva mötet vilket ju kan följas live eller i efterhand i Webb-TV.

Borås Tidning har för sin del haft alla möjligheter i världen att intressera sig för vad jag haft att säga i en mängd olika frågor i både Kommunstyrelse- och Kommunfullmäktige under mandatperioden. Intresset har dock varit obefintligt de gånger ingenting ”negativt” har kunnat kopplas till mitt uppdrag eller mitt agerande. Anne Bengtsson gnäller i sin senaste tidningsartikel över att hon inte ”lyckats nå Krister Maconi för en kommentar om varför han inte deltog” och kommenterade det senaste KS-mötet. Nu vet hon varför. Avstängd telefon, annat möte, annan prioritering!

Anne Bengtsson har också vid ett flertal tillfällen gjort avkall på de pressetiska reglerna om objektivitet och saklighet och det är väl tveksamt om det blir några fler intervjuer med mig för hennes del!

Två små svin

februari 14, 2014

Efter ett kort Finlandsbesök föregående helg övernattade jag i Stockholm för att därefter chansa med tåget till Borås. På tåget hamnade jag i samspråk med en pratglad och trevlig göteborgsresenär och vi utbytte diverse erfarenheter om vad som kan drabba en SJ-resenär. Vi hade som så många andra upplevt ett antal dråpliga men oftast mer sorglustiga situationer och resor i SJ.s regi. I efterhand är det något lättare att skratta åt eländet. Skratta gjorde nog däremot knappast den nyinvalde medlemmen i Vänsterpartiets verkställande utskott Ida Legnemark som steg på tåget i Herrljunga efter två timmars väntande.

Det Stockholmska kroglivet berördes också kortfattat. I samband med detta nämnde min medresenär att han besökt en Stockholmskrog som visade sig heta Två Små Svin vilket inspirerade till dagens rubrik. Häromdagen drog ett nytt mediadrev igång med Soran Ismail i huvudrollen. Jag har aldrig vad jag kan påminna mig vare sig läst eller hört komikern i något sammanhang men om jag får tro förre Landshövdingen och moderatpolitikern Mats Svegfors är nämnde komiker något av en intellektuell gigant, hyperintelligent och en av Svegfors absoluta favoriter. En åsikt som för övrigt sägs delas av så gott som samtliga i Svegfors umgängeskrets. Det verkar som om Ismail knappast behöver kvoteras in i Svenska Akademien vad det lider.

I en debattartikel i gårdagens Aftonbladet uttalar sig Mats Svegfors om Ismailaffären. Han försvarar Sveriges Radios beslut att ”stänga av” Ismail men passar även på att pgenom ett lömskt och försåtligt sätt desavouera och nervärdera Sverigedemokraternas väljarkår. Å ena sidan hävdar Svegfors i underrubriken att Public service måste respektera SD:s väljare, i brödtexten får vi å andra sidan utan krusiduller veta att dessa väljare utgör den samlade svenska underklassen, osynliga i Göteborg (!) och Stockholm men desto vanligare ”— utanför bruksgrindarna i Fagersta, Kolsva och Surahammar”. Svegfors nämner även att var tionde manlig invandrare sympatiserar med Sverigedemokraterna, huruvida även dessa tillhör underklassen framgår ej av texten.

Sammantaget haltar den politiska analysen betänkligt men det fina i kråksången ur Svegfors perspektiv är att detta ingår i en politisk strategi där syftet är att utmåla SD:s väljarkår som bestående av enbart arbetare, arbetslösa, sjuk- och förtidspensionärer, livrädda och okunniga om vår omvärld och samhället i allmänhet. Visserligen har Sverigedemokraterna i dagsläget en väljarkår vars profil mera överensstämmer med Socialdemokraternas än med Moderaternas men i takt med att partiets popularitet växer breddas även den socioekonomiska bakgrunden hos partiets väljare och sympatisörer. Detta bekräftas även i några av de senaste statsvetenskapliga undersökningarna på området. Noteras bör även den relativt starka överströmningen av tidigare moderatväljare till det sverigedemokratiska lägret, tydligen utgör dessa ”gammelmoderater” i Svegfors ögon en väl integrerad del av den svenska underklassen.

Mönstret av förlöjligande och förminskande går igen men i betydligt mer elakartad form i ett blogginlägg av det moderata kommunalrådet Bo Frank för någon vecka sedan. Utan omsvep, urskiljning eller betänkligheter kallar han samtliga SD-sympatisörer för white trash. ”Lågutbildade, dåligt självförtroende och på gränsen till det asociala”. ”I ett gränsland till att stå utanför samhället” heter det vidare. Även Frank ägnar sig åt politisk spekulation av visst intresse. Präster, företagare, humanistiska lärare samt vanligt folk (!) kan visserligen ha vissa invändningar mot den svenska invandringspolitiken men de skulle aldrig (!) enligt Bo Frank, i ett skarpt läge, rösta på Sverigedemokraterna. Blogginlägget innehåller ytterligare ett antal smått häpnadsväckande uttalanden och påståenden.

Bo Frank i egen hög person.

När jag läst Bo Franks blogginlägg en gång till undrar jag på fullt allvar om kommunalrådet var nykter då han ”fattade pennan”. Texten utgör ett kvalificerat politiskt svineri vill jag hävda. Förhoppningsvis får han äta upp orden den 14 september. Betraktar jag då dessa två äldre politiskt erfarna herrar som ”små svin” som rubriken antyder? Svaret är nej. Oansvarigt, ogenomtänkt och något förvånande, i Franks fall definitivt svinaktigt. En gång i tiden hyste jag stor respekt för Svegfors som vågade trotsa makten och ägarna då han i egenskap av chefredaktör för SvD tillsammans med ett frejdigt gäng yngre ledarskribenter ifrågasatte etablissemangets naiva och ensidiga syn på EMU-problematiken. Det känns som ganska länge sedan, och då Svegfors avgick och ledarredaktionen bytte besättning och ändrade kurs sade jag också upp prenumerationen på Svenska Dagbladet för gott.

Från moderat håll i Boråspolitiken har jag aldrig hört liknande tongångar och även om jag blivit utsatt för en del mindre angenäma muntliga tillmälen under årens lopp från diverse politiskt håll så kan det nog främst tillskrivas tillfälligt överhettade känslor. Beträffande de kommande valen under ”supervalåret” har nog Alliansföreträdarna all anledning att våndas. I Boråspolitiken är det närmast rörande hur de lokala företrädarna för Alliansen försöker hålla god min i elakt spel. Kristdemokraternas gruppledare i Borås verkar mer och mer uppspelt och förhoppningsfull ju sämre KD:s opinionssiffror ter sig, måhända lider den gode Falco Guldenpfennig av någon sorts Titanic syndrom? Under ytan torde dock hela havet storma inom KD likväl som inom Alliansen, både lokalt och nationellt.

 

Journalister och nazister legitimerar extremvänstern

december 22, 2013

En skock förståndshandikappade nationalsocialister angrep en anti-rasistisk demonstration i Stockholmsförorten Kärrtorp för en vecka sedan. Polisen var sorgligt underbemannad och tappade inledningsvis kontrollen över situationen. Ansvaret för den bristande riskanalysen kan sökas i de egna leden. Tillgänglig information om hotbilden från övriga delar av polisväsendet hade inte hanterats som brukligt inom Stockholmspolisen.

Den våldsbenägna extremvänstern var dock väl förberedd och beväpnad. Revolutionära Fronten, AFA och SUF bjöd motstånd. Kraftigt förstärkta polisstyrkor fick småningom kontroll över situationen. Facit: Ett antal skadade politiska extremister inklusive en knivhuggen nazist. Även ett mindre antal poliser behövde uppsöka sjukhusvård. Huruvida några civila skadades är för mig okänt men vore föga förvånande med tanke på händelseutvecklingen.

Den mediala bevakningen av händelserna utvecklade sig som förväntat. Demonstrationsdeltagarna bestod enbart av fredliga barnfamiljer, pensionärer, lokalbefolkning och civiliserade anti-rasister i högsta allmänhet. I TV fick talesmannen för demonstranterna lägga ut texten, en snabb googling gav vid handen att det rörde sig om en aktivist från vänstersekten Rättvisepartiet Socialisterna (RS), dock ej den officiella talesmannen, en annan trotskist vid namn Ammar Khorshed. Vålds- och extremvänstern lyste mer eller mindre totalt med sin frånvaro i den sammantagna medierapporteringen.

Journalistkåren anammar återigen devisen ändamålet helgar medlen genom att systematiskt undvika att rapportera om extremvänsterns organisatoriska roll i Kärrtorp och annorstädes. Idag samlades en större folksamling på fotbollsplanen i Kärrtorp. Bland de tusentals demonstrerande befann sig partiledare och höga representanter från samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna (SD). SD vägrade delta på goda grunder med anledning av bokstavs- och våldsvänsterns öppna närvaro vid kvällens arrangemang. De politiska potentaterna fick bl.a lyssna till följande konstnärliga uppmaning i sann Kartellen- och Timbuktuanda:

”Vet vad du tänker nu men du vet hur det går för dom

Som kommer hit och låter som Jimmie Åkesson

Dom som skiter i blatten, vill ha svinen vid makten

Så gå och slipa kniven och skicka grisen till slakten”