Archive for the ‘Mångkulturalismen’ category

Borås post-marxistiska teaterchef lämnar lyckligtvis staden för gott!

september 13, 2013

”Det är porr. Det är hårt. Det är mega supersize marshmallows.” (En teaterchef twittrar)

De senaste dagarna har vi kulturintresserade nåtts av den goda nyheten att Borås teaterchef Monica Wilderoth har tagit sitt pick och pack samt sagt upp sig, då hon enligt media ”haft svårt att enas med sina chefer”. Wilderoth försökte pracka på publiken sin  postmoderna cocktail av radikal normupplösning baserad på gängse förvirrade ”teorier” i feministisk och post-strukturalistisk anda. Teaterpubliken verkar för det mesta ha reagerat sunt, publiksiffrorna dalade.

Den ende som offentligt vågat försvara den avgående teaterchefen är skådespelerskan Elin Bornell som blir lycksalig och alldeles till sig i — då hon berättar att Monica Wilderoth som en sista ”välgärning” lyckats locka den för sin uppsättning av SCUM-manifestet ökände regissören Erik Holmström till Borås. Bäva månde den traditionellt sinnade.

Monica Wilderoth hade enligt egen utsago för avsikt att föra in teatern i en samtida diskurs med plats för begrepp som klass, kön och etnicitet. Att kulturetablissemanget i Borås annat än i undantagsfall vågar rida spärr mot det samtida postmoderna flummet är och förblir nog tyvärr rent önsketänkade, om inte annat så lär Kulturkontorets bl.a. Marie-Louise Weise garantera att de radikala rösterna även fortsättningsvis har en plattform för att torgföra sina nihilistiska och obscena idéer.

Borås stadsteater presenterar och låter meddela:

Bild

Samtalet ”Förlåtelse eller vedergällning” på Kulturhuset med
Monica Wilderoth på måndag den 16 september är tyvärr inställt.

 

Annonser

Gnölande ungpropagandister i UMR

oktober 4, 2011

Det lokala politiska etablissemanget drar sig inte för att i olika sammanhang och i sann nymoderat tvärpolitisk anda bereda den med Expo närbesläktade och likaledes välfinansierade kampanjorganisationen Ungdom Mot Rasism (UMR) en plattform i kampen mot Sverigedemokraterna. Hängivna tanken på det mångkulturalistiska lyckoriket har de fåtaliga aktivisterna kastat sig ut i den lokala debatten med mer entusiasmen och ilska än eftertanke. Måhända har stödet från den parlamentariska extremvänstern i form av nestorn och ”gammelbolsheviken” Lennart Ivan Andreasson och hans hantlangare, den inte överdrivet begåvade ”twitterkungen” Friedrich Legnemark bidragit till det upphetsade tonläget i UMR:arnas senaste insändare. Hur som haver, min lilla insändarreplik nådde sitt slutmål i dagens BT och hade följande korta ordalydelse:

Jag tänker inte tiga i talarstolen!

Sverigedemokraterna (SD) har de senaste åren varit en återkommande måltavla för den offentligfinansierade kampanjorganisationen Ungdom Mot Rasism (UMR). Det är viktigt att kommunfullmäktige, Borås högsta beslutande organ slår vakt om de fria ordet och inte låter debatten begränsas av självutnämnda åsiktspoliser. Två unga representanter för UMR i Borås, varav en även innehar förtroendeuppdrag för Miljöpartiet utgjuter sin ilska (BT 29/8) genom de sedvanliga invektiven över undertecknad som påstås ta för mycket plats i fullmäktiges talarstol. Jag får tyvärr meddela mina två antagonister att jag även fortsättningsvis respektlöst och fördomsfritt kommer att ta alla i mitt tycke angelägna debatter med mina politiska motståndare. Endast lagen och det goda omdömet bör sätta gränser för yttrande- och tryckfriheten! SD står för traditionella familjevärderingar och meritokrati vilket är väl förenligt, om inte rentav en grundförutsättning för en sansad syn på jämställdhetsarbetet. Avslutningsvis får jag glädja mig åt om min ringa person lyckas locka fler åhörare till fullmäktiges alltför ofta glesbefolkade läktare. Välkomna allihop!

 

Krister Maconi

Fullmäktigeledamot (SD)

Gnosjö, Sverige och de mångkulturella utopierna

augusti 30, 2010

SvD skrev igår om det önskvärda i att Sverige skulle förvandlas till ett enda, underförstått lutheranskt och hårt arbetande Gnosjö. Ledarskribenten nämner invandringens höga nettokostnader och för fram Vaggeryd, Gnosjö och Värnamo som eftersträvansvärda exempel på kommuner med en låg arbetslöshet. Utan att jag närmare går in på de styrkor och brister som präglar näringslivsstrukturen i Gnosjö eller regionen känns tanken minst sagt spännande. Hur en mångkulturalism värd namnet skulle påverka de normer och värderingar, de sedvänjor och traditioner som utgör en så viktig dela av ”Gnosjöandan” berörs dock inte i artikeln. Av de tre kommunerna är Gnosjö den kändaste. En snabb titt på SCB:s statistik ger dock vid handen att kommunen nästan känns som en avfolkningsbyggd i demografiskt hänseende.

Kommunens invånarantal har stadigt minskat mellan  år 2001-2009. År 2001 var de utrikesfödda 1892 till antalet och de inrikesfödda 8299. År 2009 var motsvarande siffror 1833 respektive 7703. Kommunen skryter i och för sig med en befolkningsökning på 18 personer det första halvåret 2010 men sammanlagt har vi att göra med en befolkningsminskning på hela 655 personer under perioden 2001-2009 eller anmärkningsvärda 6,4%! Med den omfattande nettoinvandring i Sverige av ”icke-anställningsbara” individer som präglat de senaste decennierna och där ingen förändring kan skönjas ter sig ett Gnosjö i svenskt megaformat som en högst osannolik lösning på problematiken.  Av invandrarna i Gnosjös arbetskraft torde en betydande del utgöras av handplockade individer samt av anställda som visat ett visst eller avsevärt mått av handlingskraft och egen initiativförmåga. Denna del av arbetskraften är med andra ord knappast representativ för landet som helhet. Visserligen har det enligt uppgift i andra avseenden hårt segregerade Gnosjö låga arbetslöshetssiffror men tanken på ett framtida Sverige med Gnosjös demografiska utveckling är naturligtvis en omöjlighet.

Det är förvisso av högsta vikt att vi kan öka andelen arbetade timmar, få ned de reala arbetslöshetstalen samt bibehålla en hög produktivitet. Till detta kan även läggas det önskvärda i att den svenska befolkningen når reproduktionsnivån inom en nära framtid. En enorm utmaning för kommande regeringar. Men att som nymoderaterna ”avskaffa” eller åtminstone omstöpa Sverige i en postmodernistiskt influerad nyordning med massinvandring, mångkulturalismen och feminismen som ledstjärnor är en garanti för ett fortsatt segregerat Sverige präglat av en eskalerande brottslighet, sociala och etniska motsättningar samt en oacceptabelt hög andel av befolkningen i ett permanent utanförskap.

Alternativet är en snabb politisk och i grunden kulturell tillnyktring där traditionella värderingar tas till heder, invandringen snabbt begränsas till en nivå av dansk/finskt snitt med en betoning på högkvalificerad arbetskraft som kan gå direkt in i de företag och delar av näringslivet där det råder en genuin brist på specialistkompetens. Detta givetvis förutsatt att motsvarande kompetens inte går att finna på hemmaplan.

Gnosjö är och förblir något av en anomali, mångkulturalismen och massinvandringen ett samhällsexperiment med potentiellt förödande konsekvenser. Dags att sätta punkt för utopierna och så fort som möjligt införa en svensk invandrings- och assimilationspolitik med sverigedemokratiska förtecken. Förhandsröstningen inleds den 1 september. Valet är ditt!

Regeringens och oppositionens invandringspolitik måste få ett stopp! Ansvarslösheten och det decennielånga hyckleriet inför en  i praktiken olöslig problematik borde förvisa etablissemanget till en permanent plats vid skampålen!

Avdelningen åländska stolligheter

augusti 22, 2010

Monsieur Valve oroas alldeles förfärligt i ett blogginlägg över SD:s riksdagsinträde och smider strategiska planer kring ett  dynamiskt Sverige med miljöpartiet och underförstått mångkulturen i centrum för en framtida framgångssaga jag av en händelse råkade stöta på.

Juvenila kungligheter i Bryssel med åländskt påbrå!

Det är väl tveksamt huruvida Wille Valve, Ålands och Bryssel-regionens stolthet och ”specialmedarbetare”, jojomensann han titulerar sig så, publicerar min korta kommentar:

Tjena Wille! Dags för ålänningarna att visa lite praktisk solidaritet med denna världens utsatta. Det finns oändligt många från MENA-regionen som väldigt gärna skulle bosätta sig permanent någonstans i Ålands vackra skärgård. En kulturell och ekonomisk vinstlott för Åland!
Låt dig inspireras av ett kort besök i t.ex. Rinkeby, Rosengård eller varför inte någon annan av ”våra” mångkulturella idyller här i Svea Rike, skrid sedan omgående till verket!
Givetvis förutsatt  att du lever som du lär och kan slita dig från den skattesubventionerade lyxen i Bryssel.

Mvh Krister Maconi

Den mångkulturella idyllen

augusti 9, 2009

Numera infinner sig tyvärr allt som oftast den obehagliga känslan av att den svenska verkligheten i form av invandrarrelaterad social, kulturell och religiös  problematik blivit än mer omfattande och allvarlig till sin karaktär och omfattning. Man behöver knappast  gå till mer specialiserade sajter som Fria Nyheter eller liknande för att känslan skall infinna sig. Det räcker med ett hastigt nyhetssvep så infinner sig numera frekvent en form av intellektuell ilska över sakernas tillstånd. Denna ilska riktar sig i första hand mot skaran (snarare massan) av apologeter och dilettanter som av ideologiska, yrkesmässiga, psykologiska, sociala eller rena bekvämlighetsskäl  sjunger det mångkulturella samhällets lov. Argumentationen lider oftast av en häpnadsväckande brist på intellektuell stringens eller hederlighet.  Kärnan bestående av akademiker i ordets sämsta bemärkelse, politiker, journalister och allsköns kulturradikaler förstärker en offentligfinansierad invandraromhändertagandebyråkrati med en egen expansionistisk agenda. Hela statsapparaten och den offentliga makten omfattas numera mer eller mindre av denna kvasiintellektuella blandning av feministisk och mångkulturellt jämlikhetsdravel och vulgär opinionsbildning.

Allt detta är ju givetvis allmängods för den mer fritt tänkande medborgaren och den av en lätt frustration präglade inledande texten föranleddes av att jag denna gång väcktes av några rejäla svordomar (förmodar jag) och gap på arabiska i sommarnatten. En stund vid datorn och en snabb genomgång av de senaste dagarnas nyhetsskörd resulterade i detta blogginlägg. Jag skulle egentligen skrivit några rader om situationen i Afghanistan, men det får dröja till nästa gång. Bland allt väsentligt och för det mesta oväsentligt i nyhetsskörden bildade den invandrarrelaterade problematiken ett ganska så framträdande mönster. Förfalskade betyg och påhittade examensbevis väller in vid universitet och högskolor. Vid Lunds universitet har man i år upptäckt tusen förfalskade ansökningar, på Blekinge Tekniska Högskola var siffran 1600 (!!) förra året. Liknande uppgifter har tidvis flutit in även från andra lärosäten.  Sverigedemokraterna bör omedelbart vid ett riksdagsinträde driva frågan och motionera om avgiftsbelagda studier för utomeuropeiska studenter, eventuellt med vissa undantag och ett kompletterande stipendiesystem. Kvalitet framför kvantitet bör vara riktlinjen även i detta sammanhang. Man kan undra över hur det står till på Högskolan i Borås som ofta har en ganska så hög svansföring i mediala sammanhang. Borås är högt rankat i fusktoppen vid tentamina om inte annat. Råkar ibland samtala med studenter vars engelska är minst sagt skral, svenskan närmast obefintlig. Hur man tillgodogör sig undervisningen framstår närmast som en gåta för mig, kanske finns studiematerialet tillgängligt på farsi.

Pizzerior väljer jag med stor urskillning och med tanke på de ständiga och återkommande larmrapporterna från hela landet gör jag rätt i det. I Halmstad fick nyligen endast 2 (!) av sjuttio etablissemang med pizza på menyn godkänt av kommunens miljö och hälsoskyddskontor, det är knappast mycket bättre beställt i Borås. Stadens högste ansvarige politiker Ulrik Nilsson (m) brukar för övrigt dra till med pizzaargumentet i talarstolen vid tillfälliga hjärnsläpp. Vidare i nyhetsskörden förutom de numera ständigt återkommande våldsdåden, ofta med en gärningsman/män av utländsk härkomst eller påbrå i huvudrollen hittade jag i natt en ny våg av ensamkommande flyktingbarn. Denna grupp barn innefattar inte så sällan unga män med oklar ålder, några identitetshandlingar är ju knappast att räkna med.  Ja och så brann det visst i nån skola eller förort igen. Avslutningsvis får jag konstatera att reggaefestivalen i Uppsala slog narkotikarekord, föga överraskande bör väl tilläggas. Många av våra p-liberala, förlåt socialliberala politiker hade nog gärna sett några exotiska trenchtowns även på våra breddgrader, mångfald skall ju vara bra per definition hävdar vår tids politiska charlataner med darr på rösten.