Archive for the ‘Invandring’ category

Avgudadyrkan, hybris och lite siffertrixande

november 28, 2013

Nej rubriken syftar inte på de importerade ”nysvenska” häxprocesserna som avhandlats i Borås tingsrätt från tid till annan utan jag tänkte närmast på kommunalrådet Lena Palmén (S) som under fullmäktiges budgetförhandlingar konstaterade att en enad fullmäktigeförsamling närmast dyrkade Borås arbetslivsnämnd och dess tillika socialdemokratiska ordförande Lars-Åke Johansson. Jag kände mig halvt nödgad att ta en replik, gå upp i talarstolen och påpeka att nämnden förvisso gjort ett hyfsat jobb men att jag personligen inte tillhörde de dyrkandes digra skara.

Nämnde Johansson, en gråsosse med mer än ett lätt drag av gamle transportbossen Hans ”Hoffa” Ericson har för vana att vid de årliga budgetförhandlingarna kliva upp i talarstolen och självbelåtet lägga ut texten om vilket faaantastiskt jobb nämnden återigen har uträttat under året. Sjuklövern, väl representerad i nämnden brukar instämma. Integrationsarbete utgör en viktig del av nämndens arbete. Offentlig kritik har dock inte saknats mot en del av nämndens integrationsinriktade projekt under året. För att sätta in resultatet av nämndens integrationsarbete i ett större perspektiv brukar jag ställa några frågor till nämndens ordförande under budgetförhandlingarna.

Jag ville då få svar på frågan om hur statistiken och situationen ser ut för de utrikesfödda i Borås i sin helhet beträffande arbetslöshet och utanförskap. Lars-Åke Johanssons standardsvar är att han inte har några svar på frågorna då det inte ingår i hans uppgifter som nämndordförande att hålla sig informerad om detta, dessutom gör han självfallet inte skillnad på folk och folk! Enligt arbetsförmedlingens egen statistik var 4496 personer öppet arbetslösa eller sökande  i program med aktivitetsstöd i oktober 2013, en nedgång från året innan med 83 personer. Beträffande de utrikesfödda är siffrorna omvända! Antalet arbetslösa har ökat från 2140 personer till 2233 personer. Alltså mer än en procentuell fördubbling i relativa termer. Upp 4,3% för de utrikesfödda, ner 1,8% för de födda inom rikets gränser!

Socialdemokraterna skryter ofta om att man lyckats få ner utbetalningarna för försörjningsstödet (ca 70% utgörs av utrikesfödda) med någon procentenhet men undviker sorgfälligt att berätta om att kostnaderna överförs på andra offentligt finansierade åtgärder eller projekt. Jag motsätter mig absolut inte välfungerande och effektiva arbetsmarknadsåtgärder (snacka om bristvara i alliansens Sverige) men det är viktigt att ha en öppenhet och helhetsbild beträffande kostnaderna för arbetslöshet och utanförskap, utrikesfödd eller ej.

Den kompetente och modiga Chicago-utbildade nationalekonomen Tino Sanandaji brukar återkommande korrigera, rätta och slå hål på de myter och direkta felaktigheter som politiker och massmedia ofta okritiskt eller i rent propagandasyfte vidarebefordrar till allmänhet och kolleger. Ingen har väl glömt klyschorna om de 600000 invandrarna som gick till jobbet varje morgon. Den senaste i raden av återkommande utspel av mer eller mindre propagandistisk karaktär kom häromdagen då medierna triumfatoriskt lät meddela att tre fjärdedelar av alla jobb sedan 2006 gått till invandrare.

Sanandaji gjorde en snabbanalys av SCB-statistiken och den är inte vacker! Trots de otaliga miljarder kronor som satsats i en oöverskådlig mängd av arbetsmarknads- och integritetsåtgärder de 7 senaste åren har sysselsättningsgraden bland de utrikesfödda som står till arbetsmarknadens förfogande endast ökat från 57,3% till 58,3%. Siffran för utomeuropeiska invandrare har sjunkit från 55,1% till 54,9%  d.v.s nästan samma pinsamma resultat som år 2006 eller år 2000 för att gå lite längre tillbaka i tiden! Siffrorna gäller den märkliga och av ett EU-direktiv beordrade ålderskategorin 15-74 år men förändras inte enligt Sanandaji, om man i stället använder sig av den rimligare ålderkategorin 16-64 år.

Kommunstyrelsens erkänt skicklige (inte minst retoriskt) ordförande Ulf Olsson (S) missar aldrig ett tillfälle att framhålla de stora framsteg staden gjort under senare år. Visserligen har Borås gjort märkbara framsteg på en antal områden men Olssons och även andra Boråspolitikers återkommande mediala utspel om hur otrolig och närmast ofattbar stadens omvandling i positiv riktning tett sig de senaste åren får faktiskt lite grann av ett löjets skimmer över sig. Framsteg? Javisst! Men nog är det väl rimligt att beskriva utvecklingen med någorlunda realistiska penseldrag?

Bild

När Dagens Samhälle (30/2013) i en stort uppslagen artikel räknar upp ”Sveriges växande superkommuner” återfinns inte Borås bland dessa. Statistiken berör kommuner med tillväxt samtliga år 2003-2012 samt positivt netto i antal födslar, invandring och inrikes inflyttning. Dessutom skall de ha växt mer än riket under samma period. Borås återfinns inte bland de 54 kommuner som kvalificerat sig! En av Ulf Olssons återkommande käpphästar är invandringen till Borås, men inte heller på det området framstår Borås som speciellt framgångsrikt. Tittar man nogrannare på SCB-statistiken så blir man ganska överraskad, inte minst med tanke på retoriken över hur dåligt Borås presterar i jämförelse med andra svenska kommuner i absoluta eller relativa termer.

I år lär befolkningsökningen slå alla rekord, tyvärr presterar Borås även fortsättningsvis usla siffror vad gäller den så viktiga inrikes nettoinflyttningen. Den massiva utrikesbaserade inflyttningen av ofta resurssvaga individer lär knappast förbättra dagens statistik i fråga om medianinkomst, andel förtidspensionärer, företagare eller högskoleutbildade, där Borås på samtliga områden och fler därtill ligger under riksgenomsnittet år 2012 enligt ekonomifakta.se.

Till sist måste jag även uppmärksamma TNS Sifo siffrorna över hur allmänheten i Sverige uppfattar Sveriges 28 största kommuner. Borås återfinns nära botten i denna undersökning, nämligen på plats 22! Det du Olsson, det finns lite jobb kvar att utföra!

Annonser

Invandringens nettokostnader

oktober 31, 2011

Då mina debattinlägg i Borås Tidning sällan tycks återfinnas i nätupplagan får bloggen fungera som en (blygsam) kanal ut i cyberrymden. Denna debattreplik återfinns även i dagens pappersupplaga av BT:

 

Socialdemokraten Anders Österberg brinner för det mångkulturalistiska projektet. Till skillnad från vissa andra mera framträdande sossar förnekar han inte rent ut kostnaderna förknippade med den massiva invandringen till Sverige (ca 1,3 miljoner beviljade uppehållstillstånd sedan 1980). Istället väljer Österberg  att med emfas avfärda alla beräkningar kring den svenska invandring- och integrationspolitiken nettokostnader med följande milt sagt uppseendeväckande citat: ”Det säger sig självt att alla sådana beräkningar grundar sig i godtycke”! Partikamraternas påståenden om den lönsamma och nödvändiga invandringen skulle i så fall följaktligen och rimligtvis även det baseras på rent önsketänkande eller godtycke. Österberg håller sig heller inte för god för att i gängse socialdemokratisk stil anklaga Sverigedemokraterna för att fara med osanning beträffande invandringens kostnader. Att invandringen till Sverige inte lämpar sig för nationalekonomiska studier får nog avfärdas som ett synnerligen oblygt försök av min socialdemokratiska antagonist att osynliggöra invandringens negativa konsekvenser de senaste decennierna.

Jag ber åter att få hänvisa till professor Jan Ekberg som bl.a på Regeringens uppdrag utrett (ESO 2009:3) hur det förhåller sig med saken. Ekberg  anser att nettokostnaderna uppgår till ca 1,5-2% av BNP, detta i en relativt försiktig uppskattning. Docent Jan Tullberg har sedermera kritiserat denna utredning på ett antal punkter (Ekonomisk Debatt 1/2011) och kommit fram till att nettokostnaden för den förda politiken snarast uppgår till ca 2-2,5% av BNP, d.v.s ca 66-82,5 miljarder svenska kronor årligen! Detta är även de siffror som ledande sverigedemokrater återkommande använt sig av.

Forskning i både Danmark och Norge ger också indirekt stöd för slutsatsen att den förda invandrings- och integrationspolitiken i Sverige ur nationalekonomisk synvinkel knappast är att betrakta som någonting annat än ett massivt resursslöseri och ett totalt misslyckande. Avslutningsvis ett svar på frågan om man alls kan räkna ut lönsamheten för en grupp människor? Svaret är, självfallet! Politiker gör det ständigt både på statlig och kommunal nivå genom att använda sig av tillgänglig och adekvat expertis. Unga som gamla, arbetande eller arbetslösa och många andra grupper därtill får ständigt finna sig i att granskas ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, det hör det moderna samhället till och innebär absolut inte ett förringande eller förnekande av människovärdet som mer durkdrivna politiska propagandister vill få det till.

Att undandra oss invandrare från en liknande granskning vore märkligt och man får verkligen hoppas att forskningen på området även i Sverige intensifieras och fördjupas både ur ett kommunalt som nationellt perspektiv, goda och intressanta exempel från utlandet saknas inte. Genom att avfärda och bagatellisera resultaten av den forskning som trots allt bedrivits i Sverige medverkar Österberg medvetet till att befästa och cementera en politik som resulterat i ett massivt, växande och i hög grad invandringsrelaterat utanförskap.

 

Krister Maconi

Fullmäktigeledamot (SD)

Invandringsdebatt

december 10, 2010

Följande debattreplik publicerades den 9 december i Borås Tidning (BT). Då tidningens debattsida för tillfället inte är åtkomlig via webbupplagan visas debattrepliken även här:

Moderata villfarelser

Två representanter för Moderata ungdomsförbundet Jean Bosco Franklin och Carl-Mikael A. Teglund går till storms mot Sverigedemokraterna (SD) och dess partiledare Jimmie Åkesson i en stort uppslagen debattartikel den 4 december.
De bägge herrarna slår fast att SD inte begripit hur det kommer sig att Sverige blev rikt. Utmärkande för invandringen till Sverige mellan 1600 och 1900 är att invandrarna förutom att vara få till antalet i huvudsak utgjordes av en elit som koncentrerades till städerna och bruksorterna. Denna elit var naturligtvis sammantaget till stor gagn för Sverige som nation. År 1900 hade Sverige 35000 utlandsfödda, trettio år senare var siffran ca 61000. I bägge fallen var mer än hälften födda i ett annat nordiskt land. Under 1800-talet var andelen utlandsfödda inom befolkningen än lägre. Sverige förvandlades mellan åren 1870-1970 från fattigt jordbrukssamhälle till avancerad industrination och ett av världens rikaste länder. Denna position har vi inte förmått behålla trots mer än en fördubbling av den utlandsfödda befolkningen från dryga 600000 personer år 1980 till närmare 1,4 miljoner 30 år senare. År 1960 var andelen utlandsfödda fortfarande färre än 300000, de flesta nordbor. Skiftesreformer, folkskola, äganderättens lagfästande m.m. inte massinvandring gjorde Sverige rikt. Institutioner, innovationer och investeringar kommer även framöver att vara avgörande för den svenska välfärden.

Tillväxten i den svenska ekonomin låg under den s.k. guldåldern 1930-1975 på ca 3,2% att jämföra med tillväxttakten under perioden 1975-2005 då den låg på hälften, alltså ca 1,6%. Den förstnämnda perioden innefattade förvisso även en omfattande arbetskraftsinvandring under främst 50- och 60-talet då efterfrågan på arbetskraft var mycket stor inom stora delar av svenskt näringsliv. Majoriteten av den invandrade arbetskraften under dessa två decennier kom från våra nordiska grannländer, främst Finland. Idag är dock näringslivets behov och förutsättningar helt andra.
Ett genomgående tema i den moderata debattartikeln är att en fortsatt massinvandring är nödvändig för att garantera en tillräcklig ekonomisk tillväxt och möta den demografiska utmaningen. Faktum är att invandringen nu under flera decennier inneburit en samhällsekonomisk förlustaffär. Kostnaden brukar uppskattas till 1-2% av BNP d.v.s. kanske uppemot 500 miljarder eller mer enbart under den senaste 10-års perioden! Denna beräkning innefattar naturligtvis även alla de invandrare som försörjer sig som anställda eller egna företagare. Nämnas bör att andelen företagare i Sverige endast är marginellt högre bland de utlandsfödda trots påståenden om motsatsen, utbildningsnivån är lägre överlag och sysselsättningsgraden i alla regioner ligger på en skrämmande låg nivå! Andelen företagare säger också väldigt lite om företagandets karaktär, dess omfattning, förädlingsvärde eller tillväxt.
De unga moderaterna tillstår att ungdomsarbetslösheten ligger på en alldeles för hög nivå och jag kan väl tillägga att inte heller de totala arbetslöshetssiffrorna i Sverige ger någon anledning till självbelåtenhet hos alliansföreträdarna. Sverigedemokraterna intar en pragmatisk hållning till arbetslinje och arbetsrätt men att som alliansföreträdarna mest använda piskan och låta ersättningsnivåerna sjunka mot en europeisk bottennivå känns föga meningsfullt. SD är för ett fritt utbyte av varor, tjänster och kapital över nationsgränserna under väl reglerade och rättvisa former och bejakar en arbetskraftsinvandring av människor med absolut spetskompetens, högutbildade och omedelbart anställningsbara. Den nya lagen om arbetskraftsinvandring känns som dess raka motsats och är närmast att betrakta som ett totalt misslyckande men bör kanske snarast ses i ett större sammanhang där massinvandring och ett utbildningsväsende med stora brister befrämjar framväxten av ett låglöneproletariat som befäster ett redan mycket omfattande utanförskap. Att likt moderatungdomarna oroa sig för att den svenska arbetskraften skulle bli utvisad från Norge känns föga realistiskt och väcker nog snarare en viss muntration hos läsarna. Beträffande Diskrimineringsombudsmannen (DO) vore en omedelbar nedläggning en välgärning inte minst mot bakgrund av den allmänna kritik som ånyo riktats mot myndigheten.

Krister Maconi (SD)

Fortsatt miljardrullning!

mars 19, 2010

Beslöt att idag offentligöra min kandidatur för Sverigedemokraterna till kommunfullmäktige i Borås, kommunens högsta beslutande församling om än inte dess absoluta maktcentra. Förutsatt att jag finner nåd inför väljarnas granskande öga förväntar jag mig en intressant om än tidvis  ganska tålamodsprövande resa.

Offentliggörandet sker genom denna synnerligen anspråkslösa blogg  samt nedanstående ej ännu publicerade insändare till lokaltidningen.

Miljardrullningen fortsätter!

Den 18 mars besökte statssekreteraren på integrations- och jämställdhetsdepartementet Christer Hallerby Borås för att enligt uppgift i BT citat: “—med egna ögon ta reda på hur arbetet med att bryta utanförskapet i utsatta områden fungerar”. En del av Sveriges EU-avgift på i runda tal ohemula 30 (!) miljarder kronor har tydligen letat sig tillbaka till Hässleholmen i Borås, säkerligen till glädje för politiker och vissa anställda inom kommun och andra till stor del skattefinansierade organisationer. Allt större resurser läggs nu på invandringsrelaterade verksamheter och ”projekt” på alla nivåer inom den offentliga och offentligt finansierade sektorn. Företrädare för denna verksamhet fungerar ofta även som talespersoner för en fortsatt omfattande invandring men alla altruistiska argument till trots utgör de även en del av ett välorganiserat särintresse helt beroende av att invandringen till Sverige inte stryps eller begränsas. Kostnaderna för denna ansvarslösa miljardrullning kan för övrigt lågt räknat uppskattas till ca 1,5-2% av BNP årligen, netto!

Problemen med den svenska invandrings- och integrationspolitiken ältas och utreds år efter år allt medan de sociala konsekvenserna förvärras, även de religiösa och kulturella motsättningarna och spänningarna ökar i samhället. Detta utgör ett potentiellt hot mot samhällets inre sammanhållning. Sverigedemokraterna vill försöka ändra på detta!

Krister Maconi (SD)

Fullmäktigekandidat Borås

Dårskapens fortsatta triumfmarsch

januari 1, 2010

Kosovoalbansk mördare

Bilden visar då Ibrahim Shkupolli av en händelse blir intervjuad av finsk TV vid ett besök i Kosovo för ett par år sedan. Den sedan tidigare kriminellt belastade invandraren Ibrahim Shkupolli mördade kallblodigt fem finländare den 31 december 2009, senare under dagen tog han sitt liv.

Shkupolli är tidigare dömd för vapenbrott, narkotikabrott samt våldsbrott. Shkupolli nekades finländskt medborgarskap. Han är för tillfället även under utredning beträffande två fall av bedrägerier samt olaga hot. Enligt tidningsuppgifter bor även den närmaste släkten i landet. Finland har under de senaste åren drabbats av ett flertal vansinnesdåd utförda av yngre störda individer med finskt ursprung. Att Finland nu som lök på laxen skall behöva utsättas även för den grova invandrarrelaterade brottsligheten känns tungt. Nyheten kastade en djup skugga över nyårsaftonen. Mina tankar går till offren och dess anhöriga.

Frispråkig professor                                                                                                                                                                                 Professor Timo Vihavainen tillhör numera den lilla men växande skara akademiker i Europa som dristar sig till att kritisera mångkulturalismen och invandringspolitiken så som den utformats i stora delar av Västeuropa. Jag hade det stora nöjet att få läsa professor Vihavainens uppgörelse med finlandiseringspolitikens arkitekter och medlöpare i det år 1991 utkomna verket ”Kansakunta rähmällään”, försök uttala det ni om ni törs. Finlandiseringsperioden är tyvärr fortfarande ett tämligen okänt kapitel här i Sverige i alla fall i dess mer intrikata former. De huvudskyldiga kan med fördel sökas bland politiker och journalistkår med President Kekkonen i spetsen.

Civilkurage är som bekant en bristvara, men klerkernas förräderi i dess nygamla tappning avslöjas och förlöjligas med rätta i Vihavainens nyutkomna bok ”Västvärldens undergång” utgiven på det välkända bokförlaget Otava. Tyvärr endast på finska som så mycket av den intressanta finländska samhällsdebatten. Vihavainen är den hitintills tyngste och mest meriterade akademikern i Finland som tar bladet från munnen och riktar en intellektuellt stringent men skoninglös kritik mot den förda invandringspolitiken, islam, feminismen och den alltmer utbredda politiska korrektheten inom rättsväsende och lagstiftning. En mer än välbehövlig civilisationskritik och en tankeväckande läsning inför årets politiska prövningar.

Situationen i Finland är långt ifrån så harmonisk som man i förstone kan frestas tro och invandringen har det senaste decenniet varit av betydande omfattning om än inte närmelsevis av svensk karaktär, utvecklingen i Finland, speciellt i huvudstadsområdet oroar tyvärr härvidlag. Dags för en svensk Vihavainen att stiga fram och läsa lusen av den postmoderna ”intelligentsians” sinnessvaga marsch mot ett renodlat konsumtionssamhälle präglat av relativism, nihilism, en ohöljd narcissism, en kulturerosion bortom all räddning?

Moderat invandringspolitik även i Vellinge?

november 14, 2009

Mediedrevet rusar vidare med de afghanska, irakiska och somaliska ”flyktingbarnen”, (de flesta är enligt Migrationsverket pojkar i 16 till 17-års åldern) som slagträ i ett politiskt drama vilket riskerar den ”nymoderata” trovärdigheten. Det ingen anledning att betvivla den moderata kursändringen i de flesta värdefrågor. Pseudovetenskapligt genustrams, mångkulturalism och allsköns värderelativism har anammats med hull och hår. Det som knappast längre förtjänar att kallas borgerlighet har kapitulerat inför den kulturradikala anstormningen som tog sin början i tidigt 60-tal och som fortgått med oförminskad kraft alltsedan dess med minst sagt förödande konsekvenser. Mittenväljarna lockas numera med hjälp av skattepolitiken och en relativt försonlig hållning till fackföreningsrörelsen, ett recept som tillsammans med en begynnande konjunkturuppgång och en viss trovärdighet bland allmänheten i ekonomiska frågor kanske räcker för en knapphändig seger i valet 2010.

Motstånd i kulturkampen bjudes i mild form av tidskriften Axess, mer konsekvent i ett smärre antal bloggar utspridda över nätet med en tyvärr alltför begränsad läsekrets. Av de politiska partierna är det endast Sverigedemokraterna som bekänner sig till värdekonservatismen, ingen lätt uppgift med tanke på tidsandan. Kristdemokraterna är hopplöst förlorade sedan länge, den nuvarande partiledarens återkommande föga övertygande och smått desperata utspel på området till trots.

”Rikemansreservatet” Vellinge, ett begrepp de politiska motståndarna gärna använder sig av och som ståtar med devisen ”Sveriges finaste stränder och fåglarnas paradis” på den egna kommunala hemsidan, har hamnat i stormens öga efter ett smart drag av Malmös socialdemokratiske kommunalråd Ilmar Reepalu. Reepalu och Malmös politiska majoritet utnyttjar nu de ensamkommande i ett försök att splittra Skånemoderaterna, trakassera regeringen och forcera fram lagstiftning . När nu migrationsminister Tobias Billström varnar för att hela systemet håller på att falla sönder är frågan om timmen inte är slagen för Vellinge men även Sveriges alla andra kommuner som vägrat teckna avtal med migrationsverket. 187 kommuner har inget avtal i dagsläget. Lagstiftning och tvingande regler för kommunerna är ett överhängande hot. Den kommunala självstyrelsen riskerar att urholkas än mer. Billström har för övrigt fullt upp med ”damage control” och i dagens SvD hittar vi en debattartikel där alliansen lovar att det migrationspolitiska arbetet med att öppna ännu fler vägar in till Sverige kommer att fortsätta. Det svenska invandringspolitiska haveriet får allt värre kortsiktiga men även långsiktiga följdverkningar.

Nu meddelas att även partisekreteraren Per Schlingmann, den trendkänsligaste av de trendkänsliga,Göran Holm läxat upp Vellinges kommunstyrelseordförande Lars-Ingvar Ljungman och även kritiserat honom i ett brev till moderata kommunpolitiker runt om i landet. Vad Göran Holm, Vellinges legendariska galjonsfigur och fortfarande kommunfullmäktiges ordförande anser om kalabaliken känner jag inte till men det är kanske inte så svårt att föreställa sig. Holm och Vellingemoderaterna har fått hållas genom åren så länge rösterna levererats och uppmärksamheten kring den i förhållande till moderpartiet aparta inställningen i invandringsfrågor inte fått alltför besvärande uppmärksamhet på riksplanet. Själv retade Holm gallfeber på mig i samband med 2006-års valvaka där han inte höll sig för god för att undslippa sig följande vämjeliga konstaterande om Sverigedemokraterna, saxat ur sydsvenskan: ”Det är ju för väl att vi inte får in såna löss här”. Holms partivän Bengt Hansson, även han tung kommunpolitiker kommenterade SD:s framgångar i Landskrona med att ”Det är väl inte så konstigt. Med alla jävla invandrare som finns där”. Då han konfronteras med journalisten som uppmärksammat uttalandet försvarar han sig med följande smått roande replik : ”Du ska inte tro att jag, som är en av de mest ljusblåa i vår kommun, har något emot invandring”. Moderat hyckleri på en imponerande nivå!

Den absolut allvarligaste konsekvensen av denna historia riskerar att drabba det redan så urgröpta kommunala självstyret. Den kommunala folkviljan väger mycket lätt i förhållande till den lagstiftande riksdagsmajoritetens. Den konstitutionella regleringen i Sverige formas av ett ideal som närmast kan beskrivas som proceduriellt normerande vilket i praktiken innebär en kontinuerlig politisering av självstyrelsefrågan. En materiell eller substantiell normering där befogenheterna mellan stat och kommun regleras på ett tydligare sätt i grundlagen vore att föredra och skulle medföra en demokratisk revitalisering av de så viktiga kommunala självbestämmanderätten som numera tyvärr mest är ett spel för gallerierna.

Litteraturtipset

september 9, 2009

Följande recension knåpade jag ihop i vintras och sände in men den verkar ha försvunnit i någon låda eller kanske föll den inte redaktören på läppen. Hur som helst, den publiceras nu istället på denna hemsida till de fåtaliga läsarnas förnöjelse eller misshag. Några tankar om den högaktuella och i högsta grad bekymmersamma gasledningen Nord Stream  blir förmodligen till ett kommande blogginlägg.

Boktipset:

Immigration And The American Future by Chilton Williamson: Book Cover

Immigration and the American Future
Red. Chilton Williamson, Jr
Förlag: Chronicles Press

Kvalitetslitteratur på svenska ur ett invandringskritiskt perspektiv hittar man alltför sällan på den inhemska bokmarknaden. Näthandelns genombrott innebär lyckligtvis att det finns ett antal alldeles utmärkta och relevanta alster på engelska. I fjorton kapitel diskuterar och avfärdar författarna till denna antologi de vanligaste missförstånden och myterna i amerikansk invandringsdebatt, förövrigt ofta desamma som ständigt återkommer här hemma.
Boken tar sin utgångspunkt i nationen som grundad i en kultur med rötterna i de brittiska öarna och Nordeuropa vilket återspeglas i den ursprungliga konstitutionen, för att sedan visa på den destruktiva inverkan som en kombination av mångkulturalism och 1965 års immigrationslagstiftning haft på det amerikanska samhället.

Det finns många beröringspunkter med situationen i Sverige även om den historiska utvecklingen av olika skäl naturligtvis skiljer sig från vår egen. De omvälvande och i de flesta avseenden negativa kulturella, sociala och ekonomiska följderna av massinvandringen till USA de senaste fyrtio åren gör att det inte är orimligt att tala om kulturellt självmord i vissa av de mest utsatta delstaterna. Den massiva latinamerikanska och framförallt mexikanska invandringen av oftast lågutbildade människor har få om några positiva följder för den inhemska befolkningen, kanske närmare femton miljoner illegala mexikaner gör inte situationen lättare.

Till de i mitt tycke intressantaste avsnitten hör en längre intervju med den eminente Kuba födde Harvardekonomen George Borjas. Få ifrågasätter Borjas forskning där han visar på den ytterst marginella effekt invandringen haft på den amerikanska tillväxten men den ibland dramatiska negativa effekt den haft på bl.a. löneutvecklingen hos den inhemska arbetarbefolkningen. Till vinnarna hör företag inom vissa arbetsintensiva låglönebranscher. Borjas förespråkar en begränsad invandring av högutbildade direkt anställningsbara individer.

Delar av det amerikanska utbildningsväsendet liksom socialförsäkringssystem och infrastruktur brottas med omfattande problem. Statistikern Edwin Rubenstein visar övertygande på hur den demografiska utvecklingen kopplad till massinvandringen håller på att förändra USA till oigenkännlighet men också hur den snabbt förvärrar en redan krisartad situation på många områden. Rubensteins siffror är smått sensationella. De etniska skillnaderna bland invandrarna men även deras infödda barn ifråga om utbildningsnivå, skattekraft, kriminalitet och utnyttjande av offentliga tjänster och förmåner är milt sagt häpnadsväckande.

Slutligen måste jag nämna Dr Thomas Flemings fascinerande men skrämmande historiska skildring av Mexico, dess kultur, politik, värderingar och en måhända oundviklig återerövring av ett traditionellt Amerika där nationella symboler, kultur och identitet utmanas i de flesta sammanhang. Författarens bidrag är en närmast dystopisk betraktelse där motpolerna inte består av konflikt eller assimilation utan av konflikt och amalgamation, så stark är den kulturella och demografiska utmaningen.

Rekommenderas.