Parabolantenner och en BT-journalist

Efter en veckas influensa, för övrigt den jobbigaste jag åkt på hitintills kravlade jag mig till Kulturhuset för att del av Henrik Arnstads visdom i ett samtal med statsvetaren (en riktig sådan) Anders Widfelt vilket helt okritiskt avrapporterades av en i ämnet okunnig BT-reporter. Lite tråkigt att Widfeldt, visserligen ingen tungviktare inom den internationella statsvetenskapen, men ändå som jag uppfattat en habil yrkesman väljer att legitimera Arnstad genom sin närvaro.

Arnstad som valde att hålla en något lägre profil i sitt samtal med Widfeldt än under intervjun och debatten i SR innan själva evenemanget gjorde en intellektuellt slätstruken figur. Dock överraskade Arnstad genom att ha talets gåva och utnyttjade även detta till att på ett tidvis lite underhållande sätt bedra en publik som så gärna ville låta sig föras bakom ljuset. Widfeldts närvaro underlättade därvidlag i högsta grad. Lite kul blev det på slutet när de samtalande på scenen ondgjorde sig över Pia Kjaersgaards försök att införa ett parabolförbud i vissa danska bostadsområden. Ironin i att Sverige mig veterligen är den demokrati som på fullt allvar genom socialdemokratisk försorg år 1987 försökt införa ett totalt nationellt parabolförbud verkar ha passerat herrarna helt obemärkt. Gång på gång förundras man över den svenska självbilden.

Stötte förresten efter mötet ihop med Högskolans styrelseordförande, den socialdemokratiske veteranpolitikern Roland Andersson, som för övrigt skall hälsa Jimmie Åkesson välkommen till Borås Textile Fashion Center imorgon. Den gode Roland hade aldrig hört talas om något förslag till  parabolförbud i Sverige. Minnet är selektivt, det partipolitiska extremt i det avseendet.

Jag har inte tidigare vare sig sett eller hört Arnstad, dock har jag tagit del av ett antal debattartiklar, den ena galnare än den andra. Det var därför en befrielse att höra hur Sverigedemokratiske Riksdagsledamoten Mattias Karlsson tämligen enkelt, rationellt och metodiskt avfärdade Arnstads sjövilda fascismhypoteser i radiodebatten. Arnstads påhopp och fantasier har totalsågats av ett antal tunga historiker, statsvetare och sociologer i våra Nordiska grannländer. Den tidigare finländske Statsministern Paavo Lipponen (S) har avfärdat en del av Arnstads påståenden som ren och skär historieförvanskning. Jag skäms uppriktigt för att denna kverulant och historierevisionist (i ordets sämsta bemärkelse) får ett sådant utrymme i den offentliga svenska debatten.

Innan gårdagens Arnstadspektaklel på Borås Kulturhus deltog jag Kommunstyrelsens (KS) ordinarie möte. För- och beslutsmöte avklarades på drygt fyra timmar. Jag yrkade som enda ordinarie ledamot på avslag för det nya avtalet med Staten vilket omfattar ett rekordstort antal flyktingar genom anvisning av Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket. Bostadsbristen i Borås är akut, arbetslösheten ligger på 8,5% och antalet 18-64 åringar som inte står till arbetsmarknadens förfogande är rekordstort. Var tredje högstadieelev har underkända betyg! Ej hyvä!

KS ordförande Ulf Olsson (S) jublar emellertid som vanligt. Vi måste bli fler, och till varje pris! Borås måste växa! Alla behövs! Tänk på människovärdet! Den totala nettoinflyttningen till Borås slår även den nya rekord. Utan att ha analyserat siffrorna i detalj uppskattar jag att den absolut övervägande delen av de nyinflyttade är utrikesfödda, andelen födda i våra nordiska grannländer minskar tyvärr i en allt snabbare takt, inflyttningen därifrån har krympt till en rännil, knappt det. I Norge, Danmark, Island och Finland är intresset för att emigrera till Borås noll och intet. Andelen lågutbildade och svårintegrerade utomeuropeiska invandrare växer däremot på ett alarmerande sätt.

Idag publicerade BT-journalisten Anne Bengtsson en par av sina återkommande tidningsartiklar med det outtalade syftet att misskreditera olika företrädare för Sverigedemokraterna. Bengtsson företräder en typ av kampanjjournalistik av det mera subtila slaget. Hon är intelligent, erfaren och behärskar definitivt det mesta på det kommunalpolitiska området. Tyvärr är det uppenbart hur illa hon tycker om Sverigedemokraterna (SD). Bengtsson använder sig till fullo av sin mediala maktställning. Arbetsprocessen medger ett selektivt urval och en i allt väsentligt konstruerad verklighetsbild. Frågeställningar, rubriksättningar, redigering och bildval kan medverka till att framställa SD i sämsta möjliga dager. Att oerfarna SD-politiker uttalat sig mer eller mindre oförsiktigt på något sätt, det kan i princip handla om precis vad som helst gör ju arbetet så mycket roligare och enklare. Metoden för att nå dit är naturligtvis att på det för Bengtsson lite oskyldigt försåtliga sättet ställa en fråga och om möjligt några följdfrågor som snabbt kan resultera i önskat resultat.

En fullständigt sanslös intervju med SD:s enda kvarvarande fullmäktigeledamot Ulla-Britt Åsén bär syn för sägen. Bengtsson lyckades med små medel producera den kanske mest katastrofartade politiska intervju över ett helt mittuppslag som jag någonsin haft det tveksamma nöjet att läsa. Visserligen är Åsén ett hopplöst fall men poängen är att det var en kattens lek med musen. Bengtsson måste ha känt sig mäkta stolt efter avrättningen.

Bild

Anne Bengtsson hade nog önskat att hon kunde ”sätta dit” även mig på något sätt. Hon har ju haft alla chanser, hon har intervjuat mig vid ett flertal tillfällen och jag tror att jag tillhör de tre eller fyra med sammantaget mest talartid i både KS- och KF under hela mandatperioden. Anledningen att jag säger detta är att Bengtsson i en av BT-artiklarna ”gör affär” av att både Åsén (SD) som gruppledare och jag själv i egenskap av partilös, oberoende och ordinarie KS-ledamot inte deltog i Kommunstyrelsens nya giv där ledamöterna bereds tillfälle att under två minuter låta sig intervjuas efter varje möte. Det hela filmas med mobiltelefon (!). Syftet är att fördjupa den demokratiska processen. Telefonen är till för att hålla nere kostnaderna då Borås Tidning för ett litet tag sedan uppmärksammade de måhända relativt höga kostnaderna för filmupptagningarna av kommunfullmäktigemötena.

Åsén påstod sig inte ha blivit informerad och det kan nog stämma, själv fick jag informationen i pausen mellan KS-mötets för- och beslutssession. Den märkligt sena informationen var dock oväsentlig i sammanhanget. Anledningen till att jag valde att inte delta var helt enkelt att jag hade ett viktigare möte som pockade på min uppmärksamhet. Det som i princip talar emot att jag framledes skulle ställa upp för en kort intervjusnutt efter varje KS-möte är att jag knappast tror att man når ut till fler än de närmast sörjande under nuvarande upplägg. Den andra orsaken är helt enkelt att jag för det mesta redan berört frågan under själva mötet vilket ju kan följas live eller i efterhand i Webb-TV.

Borås Tidning har för sin del haft alla möjligheter i världen att intressera sig för vad jag haft att säga i en mängd olika frågor i både Kommunstyrelse- och Kommunfullmäktige under mandatperioden. Intresset har dock varit obefintligt de gånger ingenting ”negativt” har kunnat kopplas till mitt uppdrag eller mitt agerande. Anne Bengtsson gnäller i sin senaste tidningsartikel över att hon inte ”lyckats nå Krister Maconi för en kommentar om varför han inte deltog” och kommenterade det senaste KS-mötet. Nu vet hon varför. Avstängd telefon, annat möte, annan prioritering!

Anne Bengtsson har också vid ett flertal tillfällen gjort avkall på de pressetiska reglerna om objektivitet och saklighet och det är väl tveksamt om det blir några fler intervjuer med mig för hennes del!

Annonser
Explore posts in the same categories: Kommunalpolitik, Media

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: