Två små svin

Efter ett kort Finlandsbesök föregående helg övernattade jag i Stockholm för att därefter chansa med tåget till Borås. På tåget hamnade jag i samspråk med en pratglad och trevlig göteborgsresenär och vi utbytte diverse erfarenheter om vad som kan drabba en SJ-resenär. Vi hade som så många andra upplevt ett antal dråpliga men oftast mer sorglustiga situationer och resor i SJ.s regi. I efterhand är det något lättare att skratta åt eländet. Skratta gjorde nog däremot knappast den nyinvalde medlemmen i Vänsterpartiets verkställande utskott Ida Legnemark som steg på tåget i Herrljunga efter två timmars väntande.

Det Stockholmska kroglivet berördes också kortfattat. I samband med detta nämnde min medresenär att han besökt en Stockholmskrog som visade sig heta Två Små Svin vilket inspirerade till dagens rubrik. Häromdagen drog ett nytt mediadrev igång med Soran Ismail i huvudrollen. Jag har aldrig vad jag kan påminna mig vare sig läst eller hört komikern i något sammanhang men om jag får tro förre Landshövdingen och moderatpolitikern Mats Svegfors är nämnde komiker något av en intellektuell gigant, hyperintelligent och en av Svegfors absoluta favoriter. En åsikt som för övrigt sägs delas av så gott som samtliga i Svegfors umgängeskrets. Det verkar som om Ismail knappast behöver kvoteras in i Svenska Akademien vad det lider.

I en debattartikel i gårdagens Aftonbladet uttalar sig Mats Svegfors om Ismailaffären. Han försvarar Sveriges Radios beslut att ”stänga av” Ismail men passar även på att pgenom ett lömskt och försåtligt sätt desavouera och nervärdera Sverigedemokraternas väljarkår. Å ena sidan hävdar Svegfors i underrubriken att Public service måste respektera SD:s väljare, i brödtexten får vi å andra sidan utan krusiduller veta att dessa väljare utgör den samlade svenska underklassen, osynliga i Göteborg (!) och Stockholm men desto vanligare ”— utanför bruksgrindarna i Fagersta, Kolsva och Surahammar”. Svegfors nämner även att var tionde manlig invandrare sympatiserar med Sverigedemokraterna, huruvida även dessa tillhör underklassen framgår ej av texten.

Sammantaget haltar den politiska analysen betänkligt men det fina i kråksången ur Svegfors perspektiv är att detta ingår i en politisk strategi där syftet är att utmåla SD:s väljarkår som bestående av enbart arbetare, arbetslösa, sjuk- och förtidspensionärer, livrädda och okunniga om vår omvärld och samhället i allmänhet. Visserligen har Sverigedemokraterna i dagsläget en väljarkår vars profil mera överensstämmer med Socialdemokraternas än med Moderaternas men i takt med att partiets popularitet växer breddas även den socioekonomiska bakgrunden hos partiets väljare och sympatisörer. Detta bekräftas även i några av de senaste statsvetenskapliga undersökningarna på området. Noteras bör även den relativt starka överströmningen av tidigare moderatväljare till det sverigedemokratiska lägret, tydligen utgör dessa ”gammelmoderater” i Svegfors ögon en väl integrerad del av den svenska underklassen.

Mönstret av förlöjligande och förminskande går igen men i betydligt mer elakartad form i ett blogginlägg av det moderata kommunalrådet Bo Frank för någon vecka sedan. Utan omsvep, urskiljning eller betänkligheter kallar han samtliga SD-sympatisörer för white trash. ”Lågutbildade, dåligt självförtroende och på gränsen till det asociala”. ”I ett gränsland till att stå utanför samhället” heter det vidare. Även Frank ägnar sig åt politisk spekulation av visst intresse. Präster, företagare, humanistiska lärare samt vanligt folk (!) kan visserligen ha vissa invändningar mot den svenska invandringspolitiken men de skulle aldrig (!) enligt Bo Frank, i ett skarpt läge, rösta på Sverigedemokraterna. Blogginlägget innehåller ytterligare ett antal smått häpnadsväckande uttalanden och påståenden.

Bo Frank i egen hög person.

När jag läst Bo Franks blogginlägg en gång till undrar jag på fullt allvar om kommunalrådet var nykter då han ”fattade pennan”. Texten utgör ett kvalificerat politiskt svineri vill jag hävda. Förhoppningsvis får han äta upp orden den 14 september. Betraktar jag då dessa två äldre politiskt erfarna herrar som ”små svin” som rubriken antyder? Svaret är nej. Oansvarigt, ogenomtänkt och något förvånande, i Franks fall definitivt svinaktigt. En gång i tiden hyste jag stor respekt för Svegfors som vågade trotsa makten och ägarna då han i egenskap av chefredaktör för SvD tillsammans med ett frejdigt gäng yngre ledarskribenter ifrågasatte etablissemangets naiva och ensidiga syn på EMU-problematiken. Det känns som ganska länge sedan, och då Svegfors avgick och ledarredaktionen bytte besättning och ändrade kurs sade jag också upp prenumerationen på Svenska Dagbladet för gott.

Från moderat håll i Boråspolitiken har jag aldrig hört liknande tongångar och även om jag blivit utsatt för en del mindre angenäma muntliga tillmälen under årens lopp från diverse politiskt håll så kan det nog främst tillskrivas tillfälligt överhettade känslor. Beträffande de kommande valen under ”supervalåret” har nog Alliansföreträdarna all anledning att våndas. I Boråspolitiken är det närmast rörande hur de lokala företrädarna för Alliansen försöker hålla god min i elakt spel. Kristdemokraternas gruppledare i Borås verkar mer och mer uppspelt och förhoppningsfull ju sämre KD:s opinionssiffror ter sig, måhända lider den gode Falco Guldenpfennig av någon sorts Titanic syndrom? Under ytan torde dock hela havet storma inom KD likväl som inom Alliansen, både lokalt och nationellt.

 

Annonser
Explore posts in the same categories: Media, Moderaterna, Sverigedemokraterna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: