Ännu en vecka …

Ännu en vecka har passerat med diverse politiska aktiviteter. Det hela inleddes med ett fullmatat kommunstyrelsemöte där en av de många punkterna berörde öppnandet av en arabisk friskola. Själva ansökan karakteriserades av kommunstyrelsens ordförande som något av det sämsta han skådat. Borås Stad har nu med hjälp av stadsjuristen överklagat Kammarrättens godkännande av Mohamed Aabi som huvudman till Högsta Förvaltningsdomstolen. Själv passade jag återigen på att dra i gång en relativt bred debatt om islam, islamismen samt mångkulturalismen. Alliansen röstade som vanligt för ett godkännande medan de rödgröna med stöd av SD yrkade på ett avslag. Frågan har nu drivits till sin juridiska slutpunkt och jag är rädd för att resultatet blir att vi i Borås nog småningom får skörda de negativa konsekvenserna av domstolens förväntade godkännande av skolan. Den muslimska invandringen till Borås lär i år nå nya rekordnivåer.

Under torsdagens kommunfullmäktigemöte utgjorde årsredovisningen det stora debattämnet. Övriga partier försöker till varje pris undvika invandrings- och integrationsdebatter, denna gång steg dock ett (S)-märkt kommunalråd upp i talarstolen och intygade med några korta ord att resultatet av integrationsarbetet i Borås är ”fantastiskt”! Hon fick förstås svar på tal. Jag vill påstå att det invandringsrelaterade utanförskapet i Borås är mer omfattande än någonsin, trots att det satsas mer och mer resurser, direkt och indirekt på integrationsområdet i Borås. Sverigedemokraterna avgjorde för övrigt återigen några av voteringarna genom sin vågmästarroll. De tidvis smått infantila twitterkommentarerna bland vänsterpartiets mest entusiastiska ”arbetarkämpar” brukar regelmässigt nå häpnadsväckande bottennivåer i samband med fullmäktigedebatterna, så och denna gång. Nu drabbades även partiets gruppledare enligt egen uppgift av svårartad SD-relaterad huvudvärk , i KS kände hon sig spyfärdig. Ack ja, tydligen inte lätt att vara vänsterpartist.

Att Vänsterpartiet (V) är socialistisk och populistiskt, men även ett parti med starkt extremistiska inslag är fortfarande tveklöst, dess historia är dessutom vedervärdig. I partiledardebatten häromveckan framgick det ganska tydligt varför Jonas Sjöstedt en gång valde att kalla sig kommunist. Aggressionsnivån var påfallande hög och resultatet ser vi tydligt i dagens Sifo-mätning, 5,3% (-0,3). Välförtjänt!

Trots brist på hyreslägenheter och förskoleplatser, integrations- och segregationsproblematiken samt ökade sociala klyftor är Borås en stad på offensiven. Visionsarbetet fortsätter, stora och viktiga investeringar görs på bred front och staden har nu senast avancerat ytterligare 19 positioner i Svensk Näringslivs årliga ranking vad gäller företagsklimatet i staden. Årets placering är 44 jämfört med plats 88 för två år sedan. Utvecklingen går definitivt åt rätt håll, men en stadigvarande placering bland de 20 främsta kommunerna vore en tuff men rimlig och realistisk målsättning.

Det partipolitiska arbetet avslutades för övrigt med ett besök på en annan framgångsrik och viktig Borås-institution, nämligen Borås Djurpark som firar 50 år. Även här bedrivs ett lyckat utvecklingsarbete som ger avkastning i form av nöjda besökare och goodwill för Borås Stad. Besöket avslutades med en god lunch i närvaro av landshövdingen med gemål.

Annonser
Explore posts in the same categories: Kommunalpolitik

4 kommentarer på “Ännu en vecka …”

  1. mopsen Says:

    En hälsning från Sundbyberg fylld med beundran för ditt fina arbete i Borås.
    Stellan

  2. Carl Says:

    Kära Krister, hur tänker du när du gör följande uttalande om Vänsterpartiet?

    ”Att Vänsterpartiet (V) är socialistisk och populistiskt, men även ett parti med starkt extremistiska inslag är fortfarande tveklöst, dess historia är dessutom vedervärdig.”

    Har du någongång reflekterat över ditt egna partis historia? Är den fläckfri och helt värdig tycker du?

    • kristermaconi Says:

      Hej! Undviker numera helst att svara på anonyma kommentarer men denna förtjänar ett kort svar, ursäkta dröjsmålet. Partiet befann sig i en beroendeställning till Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP) långt in på 1960-talet med allt vad det innebar. Inte heller distanseringen till SUKP under de påföljande decennierna medförde ett avståndstagande till den kommunistiska världsrörelsen. Murens fall bidrog till partiets snabba förvandling i en postkommunistisk och politiskt korrekt riktning vilket ju per automatik innebär extrema politiska ställningstaganden på det kultur- och moralpolitiska området. Inom utrikespolitiken är Vänsterpartiets (V), och inte minst enskilda mer eller mindre framträdande företrädares göranden och låtanden de senaste årtiondena en ganska så sorglig historia. Även den ekonomiska politiken har fortfarande klart radikala ambitioner och speciellt i detta avseende framstår (V) som riksdagens klart mest populistiska parti. Visst har jag reflekterat över Sverigedemokraternas (SD) historia både en och två gånger men SD:s syndaregister är av naturliga skäl ytterst blygsamt jämfört med ett parti som tillhört den kommunistiska internationalen (Komintern) och ett antal andra hopplöst misskrediterade organisationer. Vedervärdigt är ett hårt men i slutändan ganska så välförtjänt historiskt omdöme för SKP/VPK:s del, beträffande (V) nöjer jag mig med motbjudande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: