En nymoderat hycklare

Den moderate riksdagsledamoten Per Bill har besvärat riksdagens utredningstjänst med att ta fram namnen på de 13 riksdagsledamöter som hoppat av något riksdagsparti under perioden 1990-2011. Åtta av dessa tillhörde Vänsterpartiet eller Ny Demokrati, en ledamot tillhörde Sverigedemokraterna (SD).

Per Bill för fram tre hypoteser unt kring nio av de  avhoppade riksdagsledamöterna och deras partier, nämligen kandidaternas karaktär, den interna partikulturen samt för det tredje mobbning och påtryckningar. Den tredje ”hypotesen” är i vart fall vad det gäller SD ingen hypotes, det är ett konstaterat faktum, vilket bekräftats av SÄPO m.fl. I SÄPO:s analys ”Hot mot förtroendevalda” hävdas det att Sverigedemokraternas representanter enligt myndighetens egna ord, utsätts för omfattande och systematiska hot. Per Bill väljer att i sin debattartikel begränsa sig till begreppen mobbning och påtryckningar och utelämnar de direkta hoten, skadegörelsen, misshandeln och rena attentat, som drabbat SD:s företrädare på främst kommunal- och landstingsnivå även under 2011. Nämnas bör att riksdagsledamöterna har ett helt annat skydd än politiker på kommunal nivå.

När det gäller kandidaturvalet på kommunnivå har SD visserligen drabbats av alltför många avhopp men den snabba tillväxten är en förklaring till att vissa företrädare på den kommunala nivån inte visat sig lämpliga. Medias och diverse offentliga eller offentligt finansierade institutioners ofta ogrundade svartmålning eller kraftigt vinklade bild av partiet har tyvärr en viss koppling till den tredje ”hypotesen”. Det tog lång tid innan media och de etablerade partierna gav hoten mot SD berättigad uppmärksamhet sett ur ett demokratiperspektiv, ändamålet ansågs bland alltför många helga medlen, även om få vågade uttrycka det i klartext. Påtryckningar från oroliga familjer samt släkt och vänner, känsliga arbetsgivare, fientliga fackföreningar samt de direkta hoten och den iscensatta våldsbrottsligheten har tveklöst bidragit till avhoppen på kommunal nivå, men tyvärr även skrämt många dugliga sympatisörer och potentiella kandidater från att offentligt engagera sig i partiet.

De förtida avhoppen i kommunalpolitiken är av olika skäl ett allmänt och växande problem. Sverigedemokraterna kommer dock med största sannolikhet att kunna ställa upp fler och bättre förberedda kandidater på landstings- och kommunal nivå inför valen 2014. Redan idag utför SD på många håll ett efter omständigheterna utmärkt politiskt arbete i dessa församlingar. Hälsan tiger som bekant still och den mediala fokuseringen på avhoppen ger nog ändock en ganska skev helhetsbild av situationen för sverigedemokratisk del.

Innan Per Bill, som visserligen är en erfaren och vad jag förstått duglig riksdagsledamot men för den breda allmänheten  kanske mest känd från vinprovningseskapaderna för några år sedan, kastar sten i glashus, borde han nog definitivt ta del av den tidigare (2002-2010) moderate riksdagsledamoten Anne-Marie Pålssons ytterst skarpa vidräkning med sitt eget och riksdagens kanske mest toppstyrda parti i sin nyligen publicerade bok ”Knapptryckarkompaniet: Rapport från Sveriges riksdag” (Atlantis 2011).

Annonser
Explore posts in the same categories: Moderaterna

3 kommentarer på “En nymoderat hycklare”

  1. Sven Ek Says:

    Jag gillar inte lyteskomik, men jag tycker hans ansikte säger allt om vad det är för person.
    Proppmätt och dryg är intrycket.
    http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=1111&iid=0658668232410

  2. Farbror Fritte Says:

    Klockren artikel


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: