Pestsmittat NPD

Det politiskt extrema och nationalradikala tyska partiet Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD) numera även känt under beteckningen NPD-Die Volksunion, efter en juridiskt omtvistad sammanslagning med Gerhard Freys skapelse Deutsche Volksunion, har fått en ny partiledare i form av Holger Apfel. Herr Apfel ( f. 1970) är ingen duvunge i tyska nationalistiska sammanhang och har innehaft ett antal tunga poster inom partiet sedan han anslöt sig till partiets ungdomsförbund år 1988. Partiets ekonomi är körd i botten efter att bland annat ha drabbats av mångmiljonbedrägerier och en svag ekonomisk styrning. Medlemsantalet står och stampar på ca 7000-8000 medlemmar (av en befolkning på över 80 miljoner och i paritet med medlemsantalet 1965) och partiet prenumererar kontinuerligt på en framträdande och föga hedrande plats i det tyska författningsskyddets årliga sammanfattning över anti-demokratiska partier och rörelser. Holger Apfel går nu i spetsen för ett nytt taktiskt betingat försök till ”förnyelse” och hopp om en större acceptans hos den tyska allmänheten. Huruvida detta lyckas får väl framtiden utvisa, personligen tvivlar jag dock starkt på att den seriöse radikalität som partiet nu skall förespråka småningom kommer att leda fram till det så hett eftertraktade steget in på den nationella arenan i Berlin.

F.d. partiledaren Udo Voigt i symboliskt laddad politisk marknadsföring, säkerligen inspirerat av die alte kameraden med Walter Rauff i spetsen.

Allt sedan partiets födsel 1964 under dess första de facto partiledare Adolf Von Thadden har organisationen skakats av ständigt återkommande inre stridigheter mellan de mera ”rättrogna” nationalisterna, under 60- och 70-talet ofta bestående av gamla nazister och något mer ”moderata” förnyare. Valframgångarna är få till antalet och begränsade till delstatsnivån, det starkaste stödet återfinns i de gamla östra delarna. NPD måste nog tveklöst betraktas som ett av de mest misslyckade och motbjudande av de efterkrigstida europeiska nationalistiska partier som fortfarande trivialiserar och söker inspiration i nationalsocialism, historierevisionism och den konservativa revolutionen. Antikapitalism, en långt gående och socialistiskt influerad statsinterventionism samt antisemitism är förstås givna storheter liksom en nödtorftigt dold rasism, ingen öppen tyskhet här inte. Utrikespolitisk inspiration har man tidvis hittat i både Moskva, Teheran och Kairo. Inslaget av rena politiska galenpannor, federala agenter och andra informatörer ”i partiets tjänst” har följaktligen visat sig vara påfallande stort genom åren.

De demokratiskt sinnade tyska nationalisterna, EU- och invandringskritikerna är i stort behov av ett seriöst och slagkraftigt partipolitiskt alternativ, men för dessa är NPD definitivt inget alternativ. NPD är däremot ett i många avseenden tungt partipolitiskt sänke och en återvändsgränd, de politiska varningsljusen blinkar starkt! Lyckligtvis torde partiet ha få om några sympatisörer inom de sverigedemokratiska leden.

Annonser
Explore posts in the same categories: Ideologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: