Extremvänster eller vänsterorienterat?

Den svenska journalistkårens reaktioner eller bristande reaktioner visavi extremvänsterns framgångar i Folketingsvalet igår var på det stora hela högst förutsägbara. Den långvariga och närmast gränslösa upprördheten och föraktet för Pia Kjaersgaard och Dansk Folkeparti (DF) kontrasterar mot uppfattningen om Enhedslisten som ett parti bland övriga ”vänsterinriktade” partier i det danska parlamentet. Andra populära beteckningar som kom till användning i våra två största nyhetskanaler och P1 när man beskrev Enhedslisten var: ”Ett rödgrönt parti” ”Ett vänsterorienterat parti” eller rentav ”Ett grönt parti” (!) detta skall kanske även ses mot bakgrund av den lätt förtäckta journalistiska glädjen över den rödgröna valsegern. Idag återfinns dock lyckligtvis det mera adekvata epitetet vänsterradikal på vissa ledar- och nyhetssidor. Inom parentes kan jag inte låta bli att nämna den moderate riksdagsledamoten Hans Wallmark som för övrigt ibland även har mage att kalla sig konservativ. Vår nymoderate hjälte tycker att Enhedslisten är ”rätt vänsterinriktat”, ridå!

Enhedslistan som gjorde sitt bästa val någonsin med 6.7% av rösterna tillkom år 1989 genom en sammanslagning av Det Danska kommunistpartiet (DKP), Vänstersocialisterna (VS) och trotskisterna i Socialistisk Arbejderparti (SAP), den danska sektionen av den Fjärde Internationalen. I praktiken fungerar Socialistisk ungdomsfront (SUF) som partiets ungdomsförbund. Förbundet stoltserar idag med devisen ”Vi er revolutionaere”, vidare sticker man inte under stol med att ”I SUF är vi revolutionaere socialister. Det betyder att önsker en socialistisk revolution—.” Att man dessutom är ”aktivister” är närmast en självklarhet. I likhet med så många andra kulturellt och ideologiskt färgade företeelser upprätthåller våra kära journalister en dubbelstandard då man bedömer politiska partier utifrån demokratisk trovärdighet och historisk bakgrund. Extremvänsterns historiska skuld och anti-demokratiska karaktär bagatelliseras, förringas och ursäktas på de mest fantasifulla och historielösa för att inte säga rent ignoranta grunder medan den idag internationellt rätt disparata gruppen av parlamentariska och i grunden demokratiska men invandringskritiska och nationellt sinnade, populistiska och/eller konservativt lagda partier inte finner någon nåd inför en sammantaget okunnig med nog så påstridig och dogmatisk journalistkår.

Till sist råkade jag stöta på en valanalys över Det Konservative Folkepartiets katastrofala valresultat. Partiet har gått från ett valresultat på 23.4% i Folketingsvalet 1984 till 4.9% igår, en utförslöpa som heter duga, nästan i svensk centerpartiklass. Förutom ett antal partipolitiska missgrepp och ”affärer” för lektorn i politisk teori Sören Hviid Pedersen fram det intressanta faktum att partiet hyst ett utpräglat förakt för Dansk Folkeparti och överlåtit det nationalkonservativa arvet till DF. Resonemanget ger mig förnyat hopp om att Sverigedemokraterna blir det parti som förmår förvalta och utveckla det konservativa arvet, kalla det socialkonservativt eller värdekonservativt, givetvis i en svensk kontext och tappning  och trots det faktum att Sverige idag kanske måste betraktas som det mest moderna och sekulariserade landet i Västvärlden. Vem vet, pendeln och tidsandan kan kanske röra sig i en något mera sansad riktning snabbare än vi tror.

Annonser
Explore posts in the same categories: Kommunismen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: