Otmar Issing och det grekiska EMU-debaclet

Den grekiska statsfinansiella tragedin eller farsen om man så vill får mig osökt att tänka på Bundesbanks tidigare chefsekonom Otmar Issings varningar inför ett eventuellt tyskt EMU-medlemskap i mitten av 90-talet. Liksom en majoritet av tyska nationalekonomer av rang motsatte han sig ett tyskt medlemskap och varnade för allvarliga problem i framtiden enär den tänkta valutaunionen var felkonstruerad och de inbyggda strukturella problemen förr eller senare skulle komma att utsätta unionen för mycket allvarliga prövningar. Den stunden är nu kommen. Visserligen har ett stort antal medlemsstater brutit mot EU:s finanspolitiska regler vid upprepade tillfällen genom åren och stabilitetspaktens trovärdighet är numera rejält underminerad för att inte säga obefintlig. Finanskrisen kom obönhörligt och slutgiltig att avslöja de storskaliga och systematiska bedrägerierna i statlig regi i ett av unionens mest korrupta länder. Grekland ligger i nivå med Bulgarien och Rumänien i Transparency Internationals korruptionsindex. Att behöva lyssna till befängda bortförklaringar om internationella finanskomplotter och stulet nazi-guld ökar inte trovärdigheten för den grekiska politiska eliten, grekerna i gemen vill inte heller kännas vid ett omfattande skattefifflande och en utpräglad ”free rider” kultur.

Ur ett nationalistiskt eller nationellt sinnat perspektiv är situationen både hoppingivande och skrämmande. Unionsförespråkarna kan nu hävda att krisen måste medföra nya och avgörande steg mot en fullständig politisk union vilket ju även EMU-kritiska ekonomer länge hävdat är ett nödvändigt rekvisit för en fungerande europeisk monetär union. Federalisterna känner en svag strimma av hopp och skulle naturligtvis glädjas inför utsikterna av gemensamma europeiska skatter och massiva EU-transfereringar mellan unionens mer välskötta ekonomier och de ekonomiskt och politiskt ansvarslösa länderna i syd- och sydösteuropa.

Hur stor är då sannolikheten att vi inom de närmaste åren får se ett slutgiltigt fullbordande av den federalistiska drömmen? Svaret är lyckligtvis, inte så stor! Den monetära unionen kommer sannolikt att hanka sig fram ytterligare ett antal år och frågan nu är främst hur villkoren för en grekisk räddningsaktion kommer att se ut och vilka EU-länder som i praktiken står för notan. Sverige kommer garanterat att få ta sin del av ”ansvaret”. Ytterligare en möjlighet som inte helt kan uteslutas är att den grekiska krisen snabbt får spridningseffekter och antar sådana proportioner att hela EMU-projektet havererar. Även vi EU- och EMU motståndare bör dock ha i åtanke att ett sådant okontrollerat förlopp skulle få mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser för hela den europeiska ekonomin inklusive vår egen.

Lissabonfördragets ”no bail out” klausul  paragraf 125 kommer att väga fjäderlätt i sammanhanget. Vad Issing och andra insiktsfulla bedömare säger innebär implicit att en grekisk räddningsoperation snarast är att likna vid en ad hoc lösning. Den akuta krisen bemästras men allt annat lika, d.v.s fortsatt oansvariga politiker i krisländerna och med de grundläggande strukturella problemen inom EMU och de ”drabbade” länderna olösta skjuts problemen bara på framtiden. Till eländet hör att ”solidaritetsaktionen” bara förvärrar den moraliska risken, incitamenten för en ansvarsfull ekonomisk politik försvagas ytterligare och förväntningarna på ekonomiskt bistånd stiger även hos de andra patienterna.

Att i detta läge höra framträdande rikspolitiker höja kravet på en ny svensk EMU-omröstning har lite grann av ett löjets skimmer över sig men att jag skulle behöva läsa en artikel av vår kanske främste nationalekonom Lars Calmfors där han förespråkar ett EMU-medlemskap fick mig att höja på ögonbrynen. Nu visade det sig lyckligtvis att argumenten för ett medlemskap inte stärkts på något vis, det handlade främst om att visa pekuniär ”solidaritet” med våra EMU-bröder och systrar. Även om det finns några tveksamma inom de egna sverigedemokratiska leden är ett konsekvent EU- och EMU motstånd en principiell, ideologiskt och fortfarande även en ur ett partipolitiskt perspektiv strategiskt riktig och vinnande ståndpunkt. Den allmänna opinionen är ju som bekant av sällsynt ombytlig och skiftande karaktär.

Annonser
Explore posts in the same categories: EMU

2 kommentarer på “Otmar Issing och det grekiska EMU-debaclet”

  1. Tommy Hansson Says:

    Tack för en intressant historielektion, Krister! Ja, det grekiska exemplet manar verkligen till eftertanke.

    Till ett annat ämne: något möte på gång med försvars- och säkerhetspolitiska gruppen?

    • kristermaconi Says:

      Även det tyska exemplet manar till eftertanke, både inom ramen för EMU och globalt. Jag tänker då närmast på exporten, produktiviteten och den återhållsamma inhemska konsumtionen. Mailar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: