Ljusets dubiösa riddare

Nyss hemkommen från ett föredrag med journalisten och ”forskaren” Anna-Lena Lodenius. Kopplar av med lite Shelby Lynne via Spotify i 320 kbps, helt o.k. med ett par schysta lurar och hörlursförstärkare men det klassiska får Naimen ta hand om. Lodenius ja, inför en publik om ca 100 personer ställde jag en direkt fråga till damen om hon inte själv tycker att hennes uttalade vänstersympatier och nära koppling till socialdemokratin jämte delar av fackföreningsrörelsen innebär ett trovärdighetsproblem ur ett journalistiskt perspektiv. Lodenius var ju inte dummare än att hon betonade det faktum att hon saknade offentliga eller andra förtroendeuppdrag inom partiet, kopplingarna till rörelsen i övrigt förbigick vår expert av naturliga skäl med tystnad.

Att jag framhöll Ekots Pontus Mattsson som en i princip trovärdigare granskare av Sverigedemokraterna föll knappast i god jord, det råder ju ett visst konkurrensförhållande mellan dessa bägge den politiska journalistikens företrädare. Problemet med Lodenius glidande mellan mer eller mindre utpräglad kampanjjournalistik och  ett mer traditionsenligt eller konventionellt förhållningssätt till yrket är dock uppenbart. Partipolitisk eller politisk drängtjänst låter sig svårligen förenas med ett hedervärt journalistiskt hantverk eller de pressetiska reglerna.  Lodenius återkommande inlägg och projekt av dubiös karaktär påfallande ofta utlösta av förestående riksdagsval eller liknande kan inte annat än nagga förtroendet för yrket som sådant i kanten och allvarligt skada den egna trovärdigheten.

Bland publiken fanns föga förvånande även Borås egen högröstade hemmabolsjevik den numera genuscertifierade partiveteranen Lennart Andreasson, mannen som blev medlem i det sovjetiska kommunistpartiets svenska systerparti redan under kamrat Brezhnevs tid som partisekreterare år 1981. Om han drabbades av dubier när den uttalade anti-semiten, långvarige KGB-chefen och skrivbordsmördaren Juri Andropov tillträdde året därpå? Tja, klasshatet var tillräckligt starkt för att motivera ett fortsatt arbete i det svenska kommunistpartiets tjänst fram till murens fall. Sedan dess har en utopi ersatts av en annan, tunnelseendet är lika begränsat nu som då.

Annonser
Explore posts in the same categories: Socialdemokraterna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: