Socialdemokratiska katastrofval

MonaSahlin

Dags för några reflexioner över det gångna EU-parlamentsvalet. Piratpartiet sägs ha snuvat Sverigedemokraterna (SD) på ett mandat, tro´t den som vill, vi lär så småningom få någon form av bekräftelse av räknenissarna nere på Sprängkullsgatan. SD fick sammanlagt 3.3% av rösterna trots pirater och mobiliseringssvårigheter. Ca 100000 röster, mer än godkänt med tanke på omständigheterna. Sverigedemokraterna i Sjuhärad gjorde ett bra val och efter sommaruppehållet börjar i princip en enda lång valkampanj som förhoppningsvis resulterar i ett riksdagsinträde nästa år. Passar även på att tacka alla SD-väljare som kryssade mig i valet, 358 väljare, och detta utan tillstymmelse till personvalskampanj. Stort tack!

Mona Sahlin, en av våra största tillgångar, förnekar sig inte. Några dagar efter valet lyckas TT hitta henne för en kortare intervju. Sahlin sade i maj att om Socialdemokraterna (S) inte går framåt jämfört med valet 2004 är det att betrakta som ett ”djupt misslyckande”. Några dagar efter valet hälsade Sahlin på sin blogg alla som gjort partiets ”framgång möjlig”, TT:s reporter ställde med anledning därav den berättigade frågan: Men på vilket sätt var det en framgång? -Ja, alltså, framgången är att vi hade några ambitioner (!). Kvinnan är ett fenomen, måtte hon stanna kvar som partiledare länge än! Valresultatet för arbetararistokratins del blev 24.4%! Det sämsta valresultatet för (S) sedan den allmänna rösträttens införande!

En av den politiska marknadsföringens mer överreklamerade typer är moderaternas partisekreterare Per Schlingman. Bortförklaringarna från ledande moderat håll är rent pinsamma efter att vi bevittnat raset i opinionsundersökningarna veckorna innan valet och det skrala valresultatet. 18.8% är knappast att betrakta som något annat än ett präktigt fiasko. Det nya ”arbetarpartiet” är som bekant bäst på träning,  Hökmark bör ha en eloge han också.

Peter Wolodarski slår huvudet på spiken i en övrigt haltande valanalys då han fastslår att väljarna ser igenom förljugenheten och förvånas över bristen på ärlighet. En slags  förorening av det offentliga samtalet hävdar han. Bara att instämma och beklaga sig, vi får hoppas väljarna har detta i minnet inför nästa års val, tyvärr tenderar det politiska minnet att vara kort, alltför kort.

Våra nordiska ”systerpartier” gjorde utomordentligt väl ifrån sig. Dansk Folkeparti (DF) ökade från 6.8 till 15.3%! Morten Messerschmidt tog det ena av 2 (+1) mandat med den näst högsta andelen personröster någonsin i ett danskt EU-parlamentsval, 284500 personröster! Grattis! Sannfinländarna (PS), en förkortning av dess finska namn Perussuomalaiset gjorde en procentuellt sett ännu våldsammare uppryckning, från 0.5% 2004 till 9.8% 2009 vilket resulterade i 1 mandat. Partiledaren, den sympatiske statsvetaren Timo Soini blev det finska valets okrönte röstkung med 130000 personröster. Två valsegrar som väcker förhoppningar och ger mersmak! Socialdemokraterna facit i Danmark kunde knappt blivit sämre, en nedgång på 11.1 procentenheter till 21.5%. Även i Finland slutade valet för (S) del i besvikelse och ett tappat mandat samt en röstandel på blott 17.5%.

För att fortsätta med socialdemokratin kan vi konstatera att brittiska Labour (L) står inför ett fullständigt sammanbrott och frågan är nu hur länge Gordon Brown förmår klamra sig fast vid makten och partiledarskapet. Mitt tips och min förhoppning är, högst några månader. Ett snabbt nyval och ett regimskifte kan ha betydelse långt utanförörikets gränser. Jag återkommer i ärendet. Röstandelen för (L) blev katastrofala 15.3%! Det EU-kritiska Ukip som SD haft vissa kontakter med blev större med 16.6% (+0.4) vilket resulterade i hela 13 (+4) mandat. Partiet kräver bl.a ett brittiskt utträde ur unionen.                                                                                                                                                            Det vänsterinriktade och nationalistiska British National Party (BNP) fick 6.2% av rösterna vilket gav 2 mandat (av sammanlagt 73 i Storbritannien) och en våldsam uppmärksamhet i media. Partiet har under senare år bemödat sig  för att framstå som mindre extremt men som den insiktsfulle kommentatoren A Millar i konservativa The Brussels Journal påpekar har partiet en ytterst motbjudande bakgrund, den tidigare partiledaren John Tyndall var en av den brittiska efterkrigsfascismens förgrundsfigurer. Den biologiskt grundade rasismen och antisemitismen finns där, för den som gräver lite under den nödtorftigt polerade ytan, planer på långtgående nationaliseringar, subventioner och protektionism är exempel på den socialistiskt influerade ekonomiska politiken. Den nuvarande ideologin är baserad på den s.k. etnopluralismen som partiet för övrigt delar med våra svenska nationaldemokrater. Partiledaren Nick Griffins bakgrund är inte så mycket smakligare och listan över hans kontaktnät och vänner genom åren är ofta av det suspekta slaget, milt sagt.  David Duke och Roberto Fiore tillhör den närmaste bekantskapskretsen och kontakterna med det ungerska extremistpartiet Jobbik är intima.

I Frankrike är socialdemokratin drabbad av inre stridigheter och en ideologisk vilsenhet som resulterade i ett braknederlag mot det sittandande regeringspartiet UMP, och detta under efterkrigstidens värsta recession! 16.5% för Sahlins S-vänner i Parti socialiste, ett ras från 2004 års valskörd på 28.9% av rösterna. Inte heller extremvänstern uppfyllde de på sina håll högt ställda förväntningarna, lyckligtvis.

Situationen i Tyskland är komplex ur ett maktperspektiv där det marknadsliberala FDP, ett parti långt till höger om moderaterna i ekonomiska spörsmål gjorde ett succéval och eventuellt blir ny koalitionspartner med CDU/CSU efter nästa riksdagsval som närmar sig snabbt. Socialdemokratin gjorde ånyo ett uselt Europaval och kammade endast hem 20.8% (-0.7) av rösterna och riskerar att hamna i en välförtjänad inhemsk oppositionsroll vad det lider. Den parlamentariska extremvänstern i Die Linke, en potentiell framtida  koalitionspartner till socialdemokraterna på riksplanet skrapade ihop 7.5% av rösterna. Inte heller i det av socialdemokraterna styrda och ekonomiskt misskötta Spanien skördade socialisterna några framgångar, Berlusconis il Popolo della Libertá gjorde processen kort med det socialistiska ”regeringsalternativet” i Italien. Det separatistiska Lega Nord mer än fördubblade sina mandat.

Sammantaget gjorde socialdemokratiska partier med några få undantag riktigt dåligt, för att inte säga uselt ifrån sig i 2009 års EU-val. Den socialistiska gruppen i Europaparlamentet PES tappade minst 35 mandat men den riktigt intressanta frågan är om  socialdemokratin i Norden, England och på kontinenten är inne i en tillfällig svacka eller om vi bevittnar en mer bestående nedgång vars konsekvenser är svåröverblickbara men säkerligen i så fall kommer att sätta sina spår när regeringstaburetter och europeiska topposter skall fördelas i framtiden. Vi får anledning att återkomma.

Annonser
Explore posts in the same categories: Socialdemokraterna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: