Turkiet, en börda och ett hot

Statsminister Reinfeldts tal i Turkiet den 21 april publicerat på Regeringskansliets hemsida symboliserar på ett utmärkt sätt regeringens okritiska för att inte säga naiva förhållningssätt till ett turkiskt EU-medlemskap, vilket för övrigt även karakteriserar hela det svenska partietablissemangets inställning till denna fråga. Inte med ett ord nämns det faktum att Turkiet under de senaste 50 åren lidit av en betydande politisk instabilitet och återkommande militärkupper. Den turkiska staten har idag ett antal allvarliga problem att lösa innan man på ett seriöst sätt kan göra anspråk på att kalla sig en demokratisk rättstat. Cypernkonflikten är olöst sedan den turkiska ockupationen av norra Cypern år 1974. Turkiet har hårdnackat vägrat erkänna de armeniska folkmorden åren 1896-1923. Att överhuvudtaget offentligt använda sig av begreppet folkmord i sammanhanget är förbjudet enligt den turkiska strafflagen. Att nobelpristagaren Orhan Pamuk nu riskerar en ny rättegång belyser det absurda i den turkiska lagstiftningen. Inte heller problematiken med den omfattande kurdiska minoriteten har fått någon tillfredställande lösning,  och den lågintensiva krigföringen mot den vänsterextrema  i Irak baserade kurdiska PKK-gerillan fortsätter år efter år. Våldsbenägna nationalister och islamister förvärrar de interna politiska spänningarna. I svenska medier talas det tyvärr sällan om den diskriminering och den förföljelse som den lilla kvarvarande spillran av kristna fått utstå ända fram till våra dagar. Det turkiska rättsväsendet är behäftat med allvarliga brister vilket även återspeglas i Transparency Internationals korruptionsindex.

Förutom de demokratiska bristerna skulle ett fattigt muslimskt Turkiet med idag ca 77 miljoner invånare och en kraftig befolkningstillväxt få betydande konsekvenser för maktbalansen inom EU:s institutioner, i synnerhet parlament och ministerråd. Turkiets BNP ligger på en nivå om ca en tredjedel av EU-27:s och i de fattigaste delarna av Anatolien ligger siffran på en tiondel! Ca 28% av turkiets arbetande befolkning försörjer sig inom jordbruksnäringen. De senaste arbetslöshetssiffrorna från TurkStat visar på rekordhöga 15,5%. De verkliga siffrorna torde enligt många turkiska experter ligga närmare 30% eller ännu högre! Enligt vissa opinionsundersökningar skulle 30-40% av den arbetsföra befolkningen försöka finna ett jobb i ett annat EU-land vid ett turkiskt medlemskap. Turkiet får under perioden 2007-2010 ca 20 miljarder svenska kronor i EU-bistånd. Vid ett medlemskap skulle man kunna göra anspråk på ca 10-15% (ca 130-195 miljarder kr) av EU:s totala budget, och detta under en följd av år! Den nödvändiga omvandlingen av den turkiska näringslivsstrukturen vid ett medlemskap skulle bli både kostsam för EU:s nettoskattebetalare och leda till ett mycket kraftigt migrationstryck.

TurkflaggaTurkiet är annorlunda! Det muslimska Turkiet kan svårligen betraktas som europeiskt, vare sig historiskt, kulturellt eller geografiskt. Premiärminister Erdogans uttalande i Tyskland där han jämställde assimilation med ”brott mot mänskligheten” får illustrera de ökade kulturella, sociala och ekonomiska svårigheter vi kan förvänta oss vid en turkisk massmigration till Europa. Erfarenheten visar att de mångkulturella integrationsdrömmarna vilar på en bräcklig grund. Sverigedemokraterna ställer sig i princip positiva till en vidareutveckling av handelsutbytet med Turkiet men säger på goda grunder ett bestämt nej till ett turkiskt EU-medlemskap.

Annonser
Explore posts in the same categories: Turkiet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: