Omöjlig demokratisering i Afghanistan

is-afghan1Bloggpremiären kommer av en ren händelse att handla om de enorma utmaningar och den med all sannolikhet omöjliga uppgiften att skapa stabila institutioner eller ens något som liknar demokrati i Afghanistan, detta notoriskt svårhanterliga och komplexa land. NATO och ISAF-styrkor är sorligt underbemannade och uppgår sammanlagt till omkring 70000 man. President Obama förväntas förstärka truppnärvaron med ca 20-30000 man inom ett år, antalet är dock fortfarande helt otillräckligt för att vända utvecklingen i sin helhet. Hela regionen är en krutdurk och grannländerna Pakistan och Iran gör inte situationen lättare. I ett Afghanistan där både befolkning och utomstående saknar allt förtroende för president Hamid Karzais genomkorrumperade administration hävdar nu den kände statsvetaren Anatol Lieven att tiden är mogen för en amerikansk reträtt. Tanken att skapa ett modernt Afghanistan är dödfödd från första början, det låter sig icke göras vare sig under Karzai eller av någon afghansk ledare överhuvudtaget. Truppförstärkningen bör istället utnyttjas till att sätta ytterligare press på Talibanerna och Al-Qaeda för att utifrån en relativ styrkeposition inleda förhandlingar om ett radikalt decentraliserat Afghanistan där Talibanerna mot löften om att inte ge terrorister en fristad skulle komma att kontrollera (!) stora delar av landet. Alternativet till en någorlunda hedersam reträtt är att vi står där tiotusentals dödsoffer och ett decennium senare med utopin om det moderna och demokratiska Afghanistan lika fjärran som någonsin.

Scenariet med en extremt utdragen konflikt väcker stor oro hos USA:s närmaste allierade Storbritannien. I en situation där president Obama förväntas ställa krav på en ökad europeisk truppnärvaro är det brittiska försvaret hårt pressat av konflikterna i både Irak och Iran, nu inne på sitt åttonde år. Källor inom försvaret skickar nu ut nödsignaler om att trupperna är så hårt pressade att situationen är ohållbar, slitage och materialbrist förvärrar situationen. Det brittiska försvaret är helt enkelt inte dimensionerat för att klara de högt uppsatta försvars och säkerhetspolitiska målsättningarna. Att en del amerikaner döpt ISAF till ”I Saw Americans Fight” väcker ont blod då antalet brittiska stupade för närvarande uppgår till ca 320. Tyskland vars trupper inte är tillåtna att strida (!) och vissa andra länder som ser till att hålla sig utanför de mest drabbade provinserna eller bidragit med relativt begränsade resurser får nu utstå även officiell kritik.

Kommande utvärderingar av den svenska Afghanistaninsatsen blir intressant läsning. i ÖB:s senaste underlag för regeringens försvarspolitiska proposition 2009 kan man på ett par rader läsa att Sverige eventuellt ökar sina bidrag och förändrar sin policy om var svenska resurser bör allokeras i Afghanistan och med vilka syften.

Den olycksaliga svenska försvarspolitiken med åtföljande kaos inom försvarsmakten verkar vara en följetång utan ände. Den förhastade omvandlingen av det svenska försvaret från ett invasions till ett renodlat insatsförsvar har kritiserats av sverigedemokraterna från första början men skeptikernas skara är växande. Flera framträdande svenska militärer och försvarsexperter har ventilerat sin frustration och ilska över sakernas tillstånd på debattsidorna det gångna året. Debatten lär knappast avta de närmaste åren och försvarsfrågan får förhoppningsvis en del av den uppmärksamhet den förtjänar inför riksdagsvalet 2010.

Annonser
Explore posts in the same categories: AfPak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: