Följande debattreplik kring den kontroversiella frågan om höghastighetståg publiceras förhoppningsvis oavkortad inom de närmaste dagarna i Borås Tidning (BT). BT:s debattartiklar återfinns för övrigt tämligen oregelbundet i nätupplagan.
De styrande i Borås har satsat mycket prestige och politiskt kapital i att under lång tid lobba för ett för svenska förhållanden mycket stort, komplext och extremt dyrt järnvägsprojekt av höghastighetskaraktär med en sträckning via Borås. Kommunstyrelsens ordförande Ulrik Nilsson (m) gör sitt bästa för att i en debattreplik framställa Götalandsbanan och därmed hela projektet som närmast oumbärligt för Borås, regionen och hela landet! I det i övrigt resonerande och till sitt tonläge sansade inlägget framhåller Nilsson av naturliga skäl Borås-perspektivet.
I remissammanställningen till regeringens utredning om höghastighetståg framgår det att ett flertal remissinstanser har invändningar, hyser tveksamheter eller förordar fördjupade analyser på ett antal delområden. Näringslivets Transportråd, en mycket tung remissinstans, lyfter fram att en fördjupad riskanalys behöver göras, ett flertal remissinstanser påpekar att byggandet av höghastighetsbanor inte får ske på bekostnad av kapacitetshöjningar, drift och underhåll eller eliminering av flaskhalsar i befintlig infrastruktur. Vissa betonar brister i kostnads och konsekvensanalyser. Professor Lars Hultkrantz sakkunnig i utredningen är ytterst kritisk till utredningens slutsatser i sitt särskilda yttrande, en glädjekalkyl!
Expertgruppen för miljöstudier anser att Götalandsbanan är “robust” olönsam och ger marginella klimatvinster. Utgångspunkten i megaprojekt av det här slaget måste väl ändå vara ett nationellt helhetsperspektiv och att projektet i sin helhet uppfyller högt ställda krav på samhällsnytta. Infrias inte dessa krav bör andra infrastrukturprojekt prioriteras!
Risken för att 125 miljarders projektet fördyras är uppenbar. Vilken blir slutnotan för skattebetalarna? 150, kanske rentav uppåt 200 miljarder kronor! Tanken svindlar, vilka övriga samhällsekonomiskt nyttigare infrastrukturprojekt kommer då att sättas på undantag p.g.a. undanträngningseffekterna? Vilka efterlängtade vägprojekt, vettiga järnvägsprojekt m.m. kommer att läggas på is? Hur mycket av ett redan eftersatt underhåll skall det skäras i? Om miljarderna rinner iväg, erfarenheten förskräcker, kommer staten då rentav att ha ännu mindre pengar till det redan mycket hårt utsatta svenska försvaret eller rättsväsendet? Även den regionala, kommunala och privata medfinansieringen inger betänkligheter. Finansiering och underhåll av infrastruktur är och bör även fortsättningsvis utgöra en del av statens kärnverksamheter.
Investeringarna i och underhållet av infrastrukturen har tyvärr varit eftersatta under en lång följd av år i Sverige. Staten har inte tagit sitt ansvar. Rikspolitikerna har gjort felaktiga prioriteringar. För att klara den allt hårdare globala konkurrensen behöver Sverige långsiktigt satsa tillräckligt med resurser i transportinfrastrukturen men begränsade offentliga resurser ställer krav på att rätt investeringar görs, misstag kan orsaka mycket stora kostnader där samhällsnyttan blir negativ. Vad vill då Sverigedemokraterna i Sjuhärad? En konventionell och dubbelspårig järnvägsförbindelse mellan Borås och Göteborg skulle främja framväxten av de nya arbetsmarknader, pendlings- och resemönster som Ulrik Nilsson tidigare efterlyst. En snitthastighet om drygt 120 km/h skulle ge en pendlingstid på ca 30 minuter, högst rimligt. En sådan järnvägsförbindelse vore inte direkt billig, summan 10 miljarder har nämnts men i princip en mer realistisk och vettigare målsättning för ett framtida expansivt och dynamiskt Borås. Sverigedemokraterna i Borås och Sjuhärad vill driva frågan om en upprustad tågförbindelse mellan Västsveriges två största städer men kommer även att kämpa för en upprustning av vägnätet i Sjuhärad.



läxat upp Vellinges kommunstyrelseordförande Lars-Ingvar Ljungman och även kritiserat honom i ett brev till moderata kommunpolitiker runt om i landet. Vad Göran Holm, Vellinges legendariska galjonsfigur och fortfarande kommunfullmäktiges ordförande anser om kalabaliken känner jag inte till men det är kanske inte så svårt att föreställa sig. Holm och Vellingemoderaterna har fått hållas genom åren så länge rösterna levererats och uppmärksamheten kring den i förhållande till moderpartiet aparta inställningen i invandringsfrågor inte fått alltför besvärande uppmärksamhet på riksplanet. Själv retade Holm gallfeber på mig i samband med 2006-års valvaka där han inte höll sig för god för att undslippa sig följande vämjeliga konstaterande om Sverigedemokraterna, saxat ur sydsvenskan: ”Det är ju för väl att vi inte får in såna löss här”. Holms partivän Bengt Hansson, även han tung kommunpolitiker kommenterade SD:s framgångar i Landskrona med att ”Det är väl inte så konstigt. Med alla jävla invandrare som finns där”. Då han konfronteras med journalisten som uppmärksammat uttalandet försvarar han sig med följande smått roande replik : ”Du ska inte tro att jag, som är en av de mest ljusblåa i vår kommun, har något emot invandring”. Moderat hyckleri på en imponerande nivå!

Jan Guillou född 1944 har välförtjänt hamnat i de svenska mediernas blickfång då det avslöjades att han haft samröre med KGB åren 1967-1972. Guillou nådde sin journalistiska höjdpunkt i början och mitten av 80-talet då han även belönades, tämligen välförtjänt om jag minns rätt, med det Stora Journalistpriset. Stora delar av sin senare karriär har han dock ägnat åt sin roll, allt enligt de sakkunniga, som medioker, på sin höjd medelmåttig om än storsäljande deckarförfattare. Får väl erkänna att jag aldrig läst en enda av deckarna ifråga, föredrar Jan Mårtensson, inte heller har jag orkat ta mig igenom några av filmatiseringarna trots ett par tappra försök.
